I fiskehistorien ”Öga mot öga med storöringen – Dagen då drömmen blev till verklighet”, berättar Mikael Muster Nordberg om ett lyckat fiske i Ösjön med två fiskekompisar och hans pappa.
Jag får fortfarande nypa mig i armen för att förstå att det verkligen hände på riktigt. Men jag ska ta allt från början. Med packning som fruntimmer reste jag och mina två vänner iväg på en fiskeresa till Jämtland som jag sent kommer glömma.
Vi anlände till Ösjön vid 21.30 tiden på torsdag kväll och vi var ivriga att komma igång, Det blev några varv runt den stora ön och vi var riktigt nära en drömstart när jag tappade en riktigt stor fisk på en rapala wobbler, wobblern klarade sig oskadd men vi som satt i båten var påtagligt chockade eftersom vi faktiskt inte hade räknat med hugg av den kraften.
Mickes ögon är fylld av glädjetårar.
Natten kom till oss och fullmånen lyste starkt. På fredag morgon hann jag lura en vacker röding på dryga kilot innan det var dags att åka in mot land och förstärka teamet i form av min far. Vi gav oss ut på sjön igen och efter ungefär en timme fick jag och farsan njuta av livet när vi plötsligt fick dubbel hugg. Han vevade in en grann öring på 1,2 kg. Jag ville inte vara sämre så jag vevade några sekunder senare in en riktigt fet röding på exakt 2 kg.
Fisken fortsatte hugga hela fredagen och lördagen och vi kunde till slut sammanfatta kvoten till 19 fiskar, 15 rödingar och 4 öringar och noterbart är att endast två av dessa vägde under kilosgränsen. Den 19:e fisken i ordningen gav mig ett minne för livet, den förändrade min redan då härliga syn på fiske med torrfluga till något ännu vackrare och mäktigare. Vi såg en stor fiskrygg visa sig på ytan så vi stannade båten och jag lägger ut en torrfluga.
Det tar bara några sekunder innan Jimmy ser en storöring simma mot min fluga och han säger till mig att vara beredd. Plötsligt smäller det till på ytan och jag inleder mitt livs öringsfight. Hela båten skakar av våra adrenalinkickar och så fort vi ska håva öringen rusar den iväg. Den verkar aldrig vilja ge upp så jag var säker på att tafsen skulle gå av och att jag skulle förlora kampen med fisken. Till slut så låg den äntligen i håven och mina ögon blev fylld av glädjetårar när jag kramade om Jimmy och delade ut en broderlig puss på kinden. Jag levde min dröm och jag insåg att alla sagor har ett lyckligt slut, för detta var nämligen det sista som hände på den här resan. Öringen vägde förresten 3 kg och fångades på ett litet lätt enhands flugspö. Det var fullkomligt fantastiskt. Det var som på film. Jag blev nästan religiös och kände att gudarna var på min sida den här helgen. Amen
Amen sa Micke när de kom iland.
Vid pennan: Öga mot öga med storöringen, Mikael Muster Nordberg
Fotograf: Öga mot öga med storöringen, Jimmy
