Här på Fiskemagasinet.se kan du hitta nyheter som är fiskerelaterade, urklipp ur tidningar inskickade av läsarna, med andra ord nyheter i både smått och stort om fiske i Sverige med omnejd.
E-posta in tips till; nyheter@fiskemagasinet.se
Nyheter som är fiskerelaterade
Beslut om skärpta regler ska ge fler vilda laxar
Nyheter, 2013-05-17
Yrkesfiskare och fritidsfiskare ska i större utsträckning fånga odlad lax i Östersjön för att öka skyddet av den vilda laxen. Havs- och vattenmyndighetens beslut innebär att den av EU beslutade kvoten för yrkesfisket fördelas så att fisket i högre grad sker på odlad lax.
För fritidsfisket innebär beslutet att fisket med fasta redskap i Bottenviken får starta senare och att trollingfiskare i Östersjön enbart får fånga odlade laxar som märkts genom att fettfenan tagits bort.
Havs- och vattenmyndigheten har nu beslutat om regleringen inför årets säsong av laxfiske med fasta redskap i Östersjön. Förslaget har varit ute på remiss och de nya reglerna för yrkesfiske och fritidsfiske med fasta redskap börjar gälla den 1 juni. Myndigheten har sedan tidigare beslutat att från och med i år, förbjuda fiske med drivlina och krok. Därmed kommer yrkesfisket efter lax främst att bedrivas med fasta redskap, så kallade laxfällor.
Yrkesfiskets laxkvot i Östersjön 2013 är genom EU:s beslut 30 465 laxar, vilket är en minskning med 11 procent jämfört med 2012. Den fördelas av HaV mellan Bottenviken och övriga kustområden samt inom Bottenviken så att andelen odlad lax bedöms öka väsentligt. En målsättning med fördelningen är att fisket i högre grad ska fånga odlad lax utanför de älvar som byggts ut med vattenkraftverk och där odlade laxungar sätts ut. Därmed minskar också fångsten av vild lax. Yrkesfisket startdatum för fiske med fasta fällor blir samma som tidigare år, dvs 19 juni för Bottenviken.
- Den viktigaste frågan i år är att öka andelen odlad lax i fångsten. För det svenska yrkesfiskets kvot är målsättningen att mer än hälften av fångsten ska bestå av odlad lax. Genom att kvoten i första hand nyttjas för fångst av odlad lax minskas fångsten av vild lax. De ändrade reglerna stärker på detta sätt skyddet för den vilda laxen, säger Martin Rydgren, utredare vid HaV.
Det bedrivs också ett fritidsfiske längs kusten med fasta redskap, så kallade laxfällor. Fångsten från fritidsfisket får inte säljas. Eftersom detta fiske inte omfattas av någon kvot eller rapporteringsplikt får det regleras på annat sätt än yrkesfisket. Eftersom den vilda laxen startar återvandringen upp i sina hemälvar tidigare än den odlade laxen är det möjligt att genom en senarelagd fiskestart öka skyddet för den vilda laxen. HaV har därför beslutat att fritidsfisket med fasta redskap i Bottenviken får starta den 1 juli.
- Eftersom den vilda laxen vandrar tillbaka till sina älvar tidigare än den odlade laxen, bedömer vi att fångsten av vild lax minskar när vi senarelägger startdatumet, säger Martin Rydgren, utredare vid HaV.
Ett annat fritidsfiske av betydande omfattning är trollingfiske i Östersjön. Här sker fisket i områden där lax från bestånd av vild och odlad lax från Östersjöns älvar växer upp. Eftersom all odlad svensk lax som sätts ut ska märkas genom att fettfenan tas bort är det möjligt att när den fångas skilja denna odlade lax från annan lax. HaV har för att öka skyddet för den vilda laxen därför beslutat att lax med fettfenan intakt som fångas vid dörj-, utter och trollingfiske omedelbart ska släppas tillbaks i vattnet. Denna regel träder i kraft den 1 augusti.
- Genom beslutet att endast tillåta fångst av odlad fettfeneklippt lax i trollingfisket ökar skyddet av den vilda laxen i fisket i Östersjön säger Håkan Carlstrand, utredare vid HaV.
Bestånden av vild lax är svaga i flera av Sveriges älvar. Internationella havsforskningsrådet, ICES, varnar för en försämring av flera bestånd under kommande år. Havs och vattenmyndigheten kommer under 2013 att fortsätta översynen av laxfisket i Östersjön i syfte att öka skyddet av svaga bestånd av vild lax.
- Den fortsatta översynen av laxfisket kommer främst att handla om behovet av en reglering av fisket nära älvmynningar och i älvar med svaga bestånd av vild lax säger Håkan Carlstrand, utredare vid HaV.
Här kan du läsa beslut om laxfiske vid kusten >>
Här kan du läsa beslut om trollingfiske av lax >>
Dom största hoten mot miljömålen
Nyheter, 2013-05-10
Sveriges riksdag har satt upp 16 miljömål som ska nås senast år 2020.
Havs- och vattenmyndigheten, HaV, ansvarar för ”Hav i balans samt levande kust och skärgård”, ”Ingen övergödning” och ”Levande sjöar och vattendrag”.
- Vi når inte våra tre mål med dagens beslutade och planerade styrmedel. Exempelvis är utbredningen av syrefria bottnar i Östersjön rekordhög, flera miljögifter ökar och i Hanöbukten får vi larm om sårskador på fisk, döda fåglar och brunifiering av vattnet, säger utredaren Ulrika Siira i en intervju om HaV:s tre mål.
I mars presenterades rapporten ”Miljömålen – Årlig uppföljning av Sveriges miljökvalitetsmål och etappmål 2013”. I denna konstaterar Naturvårdsverket att 14 av 16 miljömål inte kan nås till 2020.
Ulrika Siira är utredare på enheten för forskning och miljömål och har samordnat arbetet med uppföljning av HaV:s tre miljömål. Hon är också ordförande i en av Miljömålsberedningens expertgrupper.
- Målet ”Levande sjöar och vattendrag” kan Sverige själv påverka genom exempelvis arbete för fria vandringsvägar för växter och djur, införande av skyddszoner och kalkningsåtgärder. För övriga två mål så är vi mer beroende av att samordna åtgärder med andra länder, med EU och genom internationella överenskommelser, säger Ulrika Siira.
- Generellt behövs också en samordning av insatser och åtgärder för att kunna nå alla tre målen, en sammanhållen vattenpolitik.
”INGEN ÖVERGÖDNING”
- Målet ”Ingen övergödning” handlar om att ha rätt balans av näringsämnen, exempelvis kväve och fosfor, i vatten och på land. Senaste åren har utsläppen av kväve och fosfor minskat i sjöar, hav och vattendrag. Minskningen är tydligast för Öresund och Kattegatt men märks även i Östersjön . I Stockholms skärgård har siktdjupet och syrehalten vid bottnarna förbättrats. Utsläpp av svavel- och kväveoxid samt ammoniak minskar inom EU.
Samtidigt breder syrebristen ut sig i egentliga Östersjön, alltså området från Ålands hav till de danska sunden, vilket är en effekt av tidigare utsläpp. Arealen syrefria bottnar har tredubblats under 2000-talet. I Västerhavet finns ett större inflöde av friskt, syrerikt vatten men övergödningen utgör fortfarande ett problem till exempel i värdefulla miljöer längs kusten.
- I dag kommer det mesta av utsläppen från jord- och skogsbruk samt avlopp, både enskilda och kommunala. Cirka en miljon fastigheter i Sverige har enskilda avlopp och dessa släpper ut lika mycket fosfor som de kommunala reningsverken som används av cirka åtta miljoner personer, säger Ulrika Siira.
Vad görs för att minska övergödningen?
- Inom jordbruket anläggs exempelvis skyddszoner nära vattnet, man är restriktiv med gödsling eller anlägger våtmarker för att fånga upp näringsämnena. Även inom skogsbruket tas i dag mer hänsyn till vattenmiljöer. Flera avloppsreningsverk har anlagt våtmarker där vattnet passerar som ett sista reningssteg innan det fortsätter ut i miljön. Inte sällan renas vattnet i privata avlopp i infiltrationsanläggningar eller markbäddar.
Vad mer krävs?
- I dag sker många åtgärder på frivillig väg men det räcker inte. Både ökad reglering och ekonomiska incitament kan behövas för att skynda på utvecklingen. När det gäller enskilda avlopp ser vi exempelvis att äldre inte godkända avlopp inte byts ut i den takt som behövs. HaV lade nyligen fram ett förslag om bland annat miljöskatt på olagliga, enskilda avlopp för att komma tillrätta med problemet.
”HAV I BALANS SAMT LEVANDE KUST OCH SKÄRGÅRD”
- Målet ”Hav i balans samt levande kust och skärgård” innebär att djur och växter ska vara livskraftiga på lång sikt och för det krävs att deras miljöer, exempelvis ålgräsängar i grunda kustnära områden bevaras och fiskbestånden har hållbara nivåer. I målet ingår också att skydda och bevara kultur- och naturvärden samt att värna om friluftslivet. Samtliga av Sveriges 14 kustlänsstyrelser anser att målet inte kan uppnås.
- I Västerhavet ser vi generellt en minskning av matfiskar som torsk, kummel, kolja, vitling och gråsej medan rödspätta, sill och makrill ökar. I Östersjön har bestånden av torsk ökat men vildlaxen är fortfarande starkt hotad. Flera län rapporterar också om brist på rovfiskar som abborre och gädda, säger Ulrika Siira.
Generellt minskar utsläppen av flera miljögifter i havet, exempelvis DDT och PCB, men fet fisk från Östersjön innehåller fortfarande höga halter av dioxiner och dioxinliknande PCB. I vissa fall överskrider halterna EU:s gränsvärden för matfisk.
- Vi ser också att så kallade perfluorerade ämnen som används i låga koncentrationer i rengöringsmedel, brandsläckare och förpackningar ökar, liksom mikroplaster.
Vilka är de största hoten?
- Övergödning, ett för intensivt fiske och miljögifter är de största hoten. Bestånden av sjöfågel som ejder minskar i Östersjön och havsörnar längs mellersta norrlandskusten uppvisar förökningsproblem. Orsakerna till dessa problem är ännu okända.
Mängden av så kallade perfluorerade ämnen har ökat dramatiskt sedan 80-talet. Dessa ämnen, som binder till proteiner istället för fett, är hormonstörande och särskilt skadliga för foster. Ämnen som PFOA och PFOS finns spridda hos både djur och människor, forskarna har bland annat hittat höga halter i unga individer av tumlare och andra arter. Perfluorerade ämnen är vatten-, smuts- och fettavvisande och är väldigt svåra att bryta ner. Människor får i sig perfluorerade ämnen främst via maten, antingen direkt via livsmedlet eller indirekt via matförpackningar. Konsumtion av fisk har pekats ut som en möjlig källa både för djur och människor.
- Sammantaget är jag djupt oroad över den stora mängden av miljögifter som återfinns i såväl fåglar, som i fisk, däggdjur och människor. Det här känns som en tickande bomb, säger Ulrika Siira.
Muddring och annan exploatering i grunda havsområden utgör andra hot, inte minst mot de miljöer som ofta är skafferi och lekplats för flera av våra viktigaste fiskar. I Västerhavet har flera ålgräsängar försvunnit de senaste åren.
Vad görs i dag för att få ett hav i balans?
- En av HaV:s uppgifter är att kontrollera så att yrkesfisket inte överstiger EU:s fastställda kvoter eller på andra sätt bryter mot EU:s förvaltningsplaner för djur och växter. Nyligen införde vi exempelvis ett tillfälligt stopp för trålfiske av torsk, gråsej, kolja, vitling, samt trålning av räkor och kräfta i ett område i Skagerrak för att skydda ungfisk. Arbete för reglering av fiske i skyddade områden pågår och nya regler för nätfiske på grunt vatten ger ökat skydd för bestånden av bland annat torsk och havsöring, säger Ulrika Siira.
Inom EU arbetar Sverige för att få en gemensam fiskeripolitik som är mer ekosystembaserad och långsiktigt hållbar. I detta ingår det planerade utkastförbudet som skulle införts från den 1 januari 2013 i Skagerrak. Förbudet är uppskjutet och kommer att införas tidigast 2014
- Många av de åtgärder som görs för att minska övergödningen och farliga ämnen i sjöar och vattendrag är även av stor vikt för havsmiljön. Därutöver har HaV tagit fram riktlinjer för båtbottentvätt av fritidsbåtar för att minska utsläppen av exempelvis TBT (tributyltenn) och i EU arbetar Sverige för fler gemensamma regler kring utsläpp av farliga ämnen. Från och med 2015 införs ett förbud mot utsläpp av toalettavfall från fritidsbåtar i hav, sjöar och vattendrag, säger Ulrika Siira.
Vad mer krävs för att nå målet?
- Vi behöver inrätta fler marina skyddade områden och öka skyddet inom de områden som redan har ett skydd, exempelvis Natura 2000-områdena Bratten och Havstensfjorden. Nyligen presenterade HaV sitt förslag till vägledning för reglering av fiske i skyddade område, säger Ulrika Siira
- Insatser för att förhindra störningar i form av buller, muddring och annan exploatering är viktiga och här kommer den fysiska planeringen av havet att få stor betydelse. Vi behöver också öka skyddet för arter och ekosystem
”LEVANDE SJÖAR OCH VATTENDRAG”
Enligt målet ”Levande sjöar och vattendrag” ska alla Sveriges vatten ska ha en god ekologisk och kemisk status 2020. Fisk och andra djur ska kunna vandra fritt och spridas på ett naturligt sätt i älvar och åar. Både grund- och ytvattentäkter behöver skydd för att kunna ha ett bra dricksvatten. Att värna om kultur- och naturvärden ingår också. 19 av 21 länsstyrelser anser att miljömålet inte kan uppnås.
Tillgången och kvaliteten på vattnet är relativt bra i Sverige jämfört med övriga Europa. Men det råder stora skillnader inom landet, södra Sverige och Gotland drabbas exempelvis ofta av vattenbrist. Positivt är att antalet hotade arter minskar, bland annat har projekt att rädda flodkräftan gett bra resultat.
- Vi har över 11 000 dammar i Sverige och i anslutning till dess finns vandringshinder som gör det svårt för exempelvis lax och ål att vandra från havet och upp i älvarna. Endast 200 av Sveriges 2 100 vattenkraftverk har i dag en fiskväg och det är okänt hur många av dessa som är fullt fungerande faunapassager, säger Ulrika Siira.
Vilka är de största hoten?
- Bristen på vandringsvägar och fungerande livsmiljöer. Av de fiskarter som finns i våra sjöar och vattendrag är minst 38 beroende av att kunna vandra inom avrinningsområdet, minst 24 använder fiskvägar. Andra problem är försurning, exploatering av strandmiljöer och främmande arter. I södra Sveriges sjöar är övergödning ett stort problem medan utsläpp av farliga ämnen och förorenade områden är ett stort problem i norra Sverige.
- På många ställen har man kanaliserat och rätat ut naturliga vattendrag vilket ökar risken för översvämningar. Påverkan på vattentäkter kan leda till problem med dricksvattenförsörjningen. Senaste tiden har vi fått flera rapporter om utsläpp av bekämpningsmedel och rester från läkemedel i olika vattenmiljöer.
Vad görs för att nå målet ”Levande sjöar och vattendrag”?
- I Sverige är flera av vattenkraftverken prövade enligt äldre lagstiftning, saknar tillstånd och är inte anpassade till de nya miljökraven. HaV redovisade under 2012 regeringsuppdraget ”Dialog om vattenkraften” som handlar om att försöka göra vattenkraften mer miljövänlig och ekologiskt anpassad. Arbetet fortsätter under 2013, säger Ulrika Siira.
- HaV och länsstyrelserna kommer under 2013 att ta fram förslag till riksintresseområden för dricksvattenförsörjning.
Vad mer krävs?
- Vatten är vårt viktigaste livsmedel och vi behöver en debatt om hur vi bäst tar hand om vårt vattnet och vad det är värt. Uppsala kommun värderar exempelvis sin vattenförsörjning till 1,2 miljarder kronor, för Östersund kostade det cirka 200 miljoner kronor att sanera dricksvattnet från bakterier, säger Ulrika Siira.
- Fler personer försörjs via färre och större vattentäkter, vilket innebär ökad sårbarhet i flera fall. Vi behöver ha bättre kvalitetskontroll av sjöar och vattendrag som används som vattentäkter. Kalkning en fortsatt viktig åtgärd för att stoppa försurning i flera vattenmiljöer.
Ett stort antal vattendrag behöver restaureras. Nyligen kom EU-kommissionens med ”A Blueprint to safeguard Europes water resources”, ett slags handlingsplan för att skydda Europas vatten. Ett av de områden som är mest prioriterat är att få bort olika vandringshinder. Även internationellt, exempelvis Nagoya-planen, finns ökade krav på att skydda och restaurera ekosystem som tillhandahåller livsviktiga tjänster som vattenförsörjning.
HaV vill ha tydligare regler för vattenkraftverk
Nyheter, 2013-05-07
Havs- och vattenmyndigheten, HaV, anser att inga nya kraftverksanläggningar bör tillåtas i vattenområden som är skyddade enligt miljöbalken.
- I dag tillåts undantag om villkoret ”obetydlig miljöpåverkan” anses vara uppfyllt. Det finns flera exempel på att detta tillämpats på ett sätt som lett till försämringar i vattenmiljön och i strid med EU:s regler, säger Fredrik Nordwall, chef, enheten för biologisk mångfald.
Havs- och Vattenmyndigheten har yttrat sig över vattenverksamhetsutredningens delbetänkande (SOU 2012:89 ”4 kap. 6 § miljöbalken”). Enligt miljöbalken (4 kap 6 §) får utbyggnad av vattenkraft, vattenreglering eller vattenöverledning för kraftändamål inte utföras i vissa angivna älvar, exempelvis nationalälvarna Torneälven, Kalixälven, Piteälven och Vindelälven. Skälet är att de har ett stort värde framförallt för friluftsliv, turism, naturvård och kulturminnesvård, men också för fiske och rennäring. Samtidigt säger miljöbalken att det inte gäller vattenverksamhet som förorsakar endast obetydlig miljöpåverkan.
- Det råder i dag stor osäkerhet om hur bestämmelsen ska tillämpas, vilket blivit tydligt i flera fall, exempelvis den pågående prövningen av Untra vattenkraftverk i Dalälven. Fortum fick där tillstånd av mark- och miljödomstolen med stöd av att ombyggnaden bedöms ha ”obetydlig miljöpåverkan”, säger Fredrik Nordwall.- Samtidigt hotar ombyggnationerna unika och artrika miljöer som Sverige åtagit sig gentemot EU att bevara.
Medlemsländerna i EU ska sträva efter att uppnå god ekologisk status i sina vatten. Enligt EU-rätten är det generellt sett inte tillåtet att försämra miljön i ett vattendrag. HaV skriver i sitt yttrande till miljödepartementet att villkoret ”obetydlig miljöpåverkan” inte är förenligt med EU:s regelverk.
- Det är svårt att se att ny verksamhet skulle kunna medföra endast ”obetydlig miljöpåverkan”. Vi menar att bestämmelsen inte är anpassad till dagens teknik eller de nya krav som EU-inträdet infört, säger Fredrik Nordwall.
- I många fall är det istället så att befintliga vattenkraftsanläggningar bör förbättras för att vi ska uppnå god ekologisk vattenstatus, säger Fredrik Nordwall.
HaV ger i sitt yttrande också förslag på hur ”obetydlig miljöpåverkan” kan preciseras, exempelvis om den planerade åtgärden medför förändring av turbiner, förändrad kapacitet och påverkan på fisk. Andra effekter är exempelvis om det kan bli tillfällig påverkan som grumling av vattnet och om den innebär grävnings- och schaktningsarbetetn som kan påverka vattenmiljön, fisk och bottenfauna.
Här kan du läsa HaV:s yttrande >>
Yrkesfiskarna respekterade fiskestoppet
Nyheter
Den 8 mars stängde Havs- och vattenmyndigheten, HaV, allt fiske i ett område i Skagerrak under 21 dagar.
Realtidsstängningen var den första någonsin i svenskt vatten.
- Enligt våra preliminära undersökningar finns inga tecken på förbjudet fiske i området under den perioden.Yrkesfiskarna skötte sig exemplariskt, säger Karin Hermansson, chef för fiskerikontrollenheten på HaV.
Stängningen gällde allt trålfiske av torsk, kolja, gråsej, vitling samt trålning efter räka och kräfta. Skälet var att det fanns stora mängder av ungfisk, så kallade juveniler, i det aktuella området som är 50 nautiska mil i kvadrat stort och ligger i höjd med Lysekils och Sotenäs kommun. Stängningen trädde i kraft den 8 mars och gällde till och med 29 mars.
- Timmarna efter det att vi tillkännagivit stängningen fanns danska fiskare i området, säger Karin Hermansson.
- Ibland tar det några timmar extra för informationen att nå ut till fiskare från andra länder då informationen ska gå från oss till andra länders centrum för fiskerikontroll som i sin tur ska informera sina fiskare. Detsamma händer när andra länder stänger områden och det kan ta några timmar extra för oss att nå ut.
Kontrollen av att förbudet verkligen efterlevs har gjorts via satellitövervakning och genom kontroller av kustbevakningen till sjöss och med flyg. Inom EU använder sig alla myndigheter av ett satellitbaserat övervakningssystem, VMS, (Vessel Monitoring System) som bland annat registrerar vilken position, kurs och hastighet som fiskefartygen håller.
- Utifrån det får vi en indikation på om fartygen bedriver fiske eller inte. Det är första gången vi haft en sådan här relatidsstängning på svenskt vatten och i vår analys ingår också att titta på hur vi ska agera nästa gång det händer, om det finns saker som kan förbättras i övervakningen, säger Mats Börje på HaV:s Fiskerikontrollenhet.
I nuläget är HaV:s fullständiga anlays inte klar. Men prelimininärt finns inga tecken på fiske även om fartyg, både svenska och utländska, rört sig i området på väg till eller från andra områden. Inte heller kustbevakningen har registrerat några överträdelser mot fiskeförbudet.
Syftet med realtidsstängningen var att ge ungfisken en chans att växa till sig och leka. Blev det så?
- Det är för kort tid för att kunna se några biologiska effekter, både på kort och på lång sikt, men vi vet ju att genom att minska fisketrycket i området så har i alla fall fisken haft en möjlighet att förflytta sig därifrån. Nu är det viktigt att vi fortsätter att göra liknande kontroller av fisket så att vi snabbt uppptäcker om vi får en liknande situation, säger Karin Hermansson.
Kan vi förvänta oss fler stängningar av fisket på svenskt vatten?
- Kustbevakningen fortsätter att göra sådana kontroller. I det fall vi hittar ungfisk av kolja, torsk, gråsej eller vitling som överskrider gränsvärdena så kommer vi att stänga för fiske igen, säger Karin Hermansson.
Ändrade regler för kustfisket i Östersjön ska skydda vildlaxen
Nyheter
Bestånden av vild lax är svaga i flera av Sveriges älvar.
Internationella havsforskningsrådet, ICES, varnar också för en försämring av vissa bestånd under kommande år.
Havs- och vattenmyndigheten, HaV, föreslår därför ändrade regler för kustfisket efter lax i Östersjön.
- Den viktigaste frågan i år är att öka andelen odlad lax i fångsten, vårt mål är att mer än hälften ska bestå av odlad lax för att stärka skyddet för de vilda bestånden, säger Martin Rydgren, utredare på enheten för biologisk mångfald och fiske.
EU:s fiskeministrar beslöt i fjol att minska Östersjöns laxkvot med 51 procent, vilket innebar en stor förändring för yrkesfisket. Redan i juli 2012 stoppades allt svenskt yrkesfiske efter lax i Östersjön då kvoten var uppfiskad.
Årets svenska kvot för yrkesfiske efter lax i Östersjön är 30 465 laxar, vilket är en minskning med elva procent jämfört med 2012.
Skälet är att många av älvarna – trots att bestånden förbättrats – är långt från målen för hur många laxungar som ska produceras där. Det finns idag ett 20-tal älvar med vildlax kvar i Sverige, framför allt i Norrland. Många av dessa har svaga bestånd och behöver ett starkare skydd. Inte ens de mest produktiva vattendragen i Bottenviken beräknas med säkerhet nå de mål som bland andra EU satt upp för bestånden av vild lax.
- Även om utvecklingen för de vilda laxbestånden generellt sett varit positivt sedan 1990-talet så är det många vattendrag som inte når dessa mål. Många av de mindre älvarna ligger långt under målen, säger Håkan Carlstrand, utredare på enheten för biologisk mångfald och fiske.
De starkaste bestånden av vildlax finns i dag i Torne älv, Kalix älv och Vindelälven. Exempel på älvar med svaga bestånd är Råneälven, Rickleån, Sävarån, Lögdeälven, Öreälven samt Emån. Även i Ljungan och Mörrumsån har antalet laxungar minskat under flera år. I Moälven, Testeboån och Kågeälven drivs i dag lokala program för att få tillbaka bestånd av vildlax.
Redan i fjol infördes regler för att stärka skyddet för den vilda laxen. HaV beslöt då att fiske med fasta redskap, så kallade laxfällor, fick nyttja 60 procent av kvoten medan fisket med drivlinor fick nyttja 40 procent. Från och med 1 januari i år förbjöds svenskt fiske efter lax med drivlinor. Anledningen var att det vid fiske i öppet hav inte går att skilja vild lax från älvar med hotade vilda laxbestånd från dem som kommer från odlade laxbestånd eller starkare bestånd av vild lax. För kustfisket med fällor reserverades också en del av kvoten för fångst av odlad lax.
I år får kustfisket med fällor dela på hela svenska laxkvoten.
- 2012 bestod det svenska yrkesfiskets fångst av lax i Östersjön till två tredjedelar av vild fisk. Vårt mål är att mer än hälften av årets fångst består av odlad fisk. Vi förslår därför att en större del av kvoten i år reserveras för fångst av odlad lax, säger Martin Rydgren.
Fritidsfiske med fällor i Bottenviken bedrivs i dag med samma redskap som används i yrkesfisket men fångsten får inte säljas utan bara användas för eget bruk, så kallat husbehov. Enligt den senaste inventeringen fanns cirka 80 fällor för fritidsfiske i Bottenviken. Fångsterna från detta fiske ingår inte i den svenska kvoten för laxfisket. Det är därför inte möjligt att styra fisket här från vild till odlad lax med hjälp av reglering av kvoten.
HaV föreslår nu att fritidsfiskare i Bottenviken får sätta ut sina fällor tidigast den 1 juli. Tidigare gällde samma startdatum för yrkes- och fritidsfisket, den 19 juni.
- I juli har en större andel av den vilda laxen hunnit upp i älvarna och fångsten i fritidsfisket bör därför mest utgöras av odlad fisk, säger Martin Rydgren.
Både yrkes- och fritidsfisket efter lax med fällor stängs när den svenska kvoten är uppfiskad. De nya reglerna föreslås träda ikraft den 1 juni 2013.
Här kan du läsa remissförslaget >>
Östersjölaxens framtid i fokus
Nyheter
Hur östersjölaxen ska förvaltas för att vara en uthållig resurs till både fritidsfiske, yrkesfiske och sportfiske är en stor utmaning. Frågan diskuterades av både H.M.K. Carl XVI Gustaf och landsbygdsminister Eskil Erlandsson på ett heldagsseminarium vid Mörrums Kronolaxfiske den 25 mars.
- Laxproduktionen idag är enligt våra forskare under älvarnas verkliga potential. Antalet vuxna lekfiskar som återvänder är få. Häri ligger givetvis en stor utmaning för hur vi ska förvalta östersjölaxen långsiktigt, säger H.M.K. Carl XVI Gustaf.
Östersjölaxen fiskas idag av både sportfiskare, yrkesfiskare och fritidsfiskare. Bara en bråkdel av de laxyngel som släpps ut från älvarna återvänder. Sportfisket och turismfisket vill se mer lax i älvarna, samtidigt som yrkesfisket måste få bedriva sin verksamhet. Hur laxen ska räcka till alla är en stor utmaning.
- Det är oerhört viktigt att vi tillsammans arbetar för ett miljömässigt hållbart fiske, och att alla fiskebestånd ska nyttjas hållbart genom långsiktiga fungerande förvaltningsplaner, säger landsbygdsminister Eskil Erlandsson.
Mörrums Kronolaxfiske är ett av Europas bästa fiskevatten och ett av landets fyra indexvatten. Här har det bedrivits forskning kring laxen och laxproduktion under lång tid. Sveaskog äger Mörrums Kronolaxfiske.
- Vi hoppas kunna hitta ett sätt där yrkesfisket och sportfisket i en framtid kan samexistera med hållbara fångstnivåer som bygger på forskning. Vi ser gärna fler laxar i Mörrum men vi inser att frågan är komplex. Om dagens seminarium blir starten på ett samtal mellan de olika intressena är vi nöjda, säger Per-Olof Wedin, vd Sveaskog.
HaV inför nya regler för harr och öring i Norrbotten och Västerbotten
Nyheter
Havs- och vattenmyndigheten, HaV, inför i juni nya regler för fiske efter öring och harr i vattendragen som mynnar i Norr- och Västerbottens län.
I Norrbotten kommer endast öring som är mellan 30 cm och 45 cm att få behållas. I Västerbotten höjs minimimåttet till 50 cm, förutom i Vindelälven.
- Bestånden av öring i vattendragen som mynnar i Norrbottens län är så svaga att havsöring som stiger för lek bör fredas helt, säger Martin Rydgren, utredare på enheten för biologisk mångfald och fiske.
HaV:s beslut innebär att det i Norrbotten införs ett så kallat fönsteruttag i vattendragen, endast öring som är mellan 30 cm och 45 cm får behållas vid fiske. På så vis skyddas såväl uppväxande fisk, smolt, som större lekfiskar som vandrat upp från havet. Däremot kan fiske efter stationär öring, alltså den öring som stannar kvar i vattendragen, ändå bedrivas.
I vattendragen som mynnar i Västerbottens län är bestånden av öring inte lika svaga. Här höjer HaV minimimåttet från 35 till 50 cm utom i Vindelälven. HaV bedömer att de speciella förhållandena i Vindelälven behöver beaktas och kommer därför att ta fram ett nytt förslag för denna älv.
- För att inte fisketrycket på öringen som får behållas inte skall bli för högt införs också en så kallad bag limit, endast en öring per dag får behållas per fiskande, säger Martin Rydgren.
För närvarande är öringen skyddad under lektid från den 15 september t.o.m. den 14 oktober. I bägge länen förlänger HaV fredningstiden för öring med två veckor genom att den istället startar 1 september.
Harren i älvarna i Norr- och Västerbotten regleras i dag med ett minimimått på 30 cm. Men harrhonorna könsmognar normalt först när de är 33-35 cm långa. Därför ökar HaV minimimåttet för harr till 35 cm.
- Målsättningen är att alla harrhonor ska kunna leka minst en gång innan de utsätts för fisketryck. Harren bör också på samma sätt som andra arter fredas under sin lek och även under perioden före lek då de ansamlas nära lekplatserna, säger Martin Rydgren
- För harr införs därför en fredningstid under tiden från och med den 15 april till och med den 31 maj.
2006 gjorde Fiskeriverket en översyn av reglerna för fiske efter öring på kusten i Bottenviken efter rapporter om att bestånden låg på oroväckande låga nivåer. Det ledde bland annat till höjt minimimått för öring och nätfiskeförbud på grunt vatten under vår och höst. Några år senare gjorde Fiskeriverket en ny, omfattande översyn av fisket efter öring och harr i Västerbottens och Norrbottens län. Ett förslag till ändrade regler gick ut på remiss under 2010. Då remissinstanserna hade många synpunkter beslöt verket att remittera ett nytt, justerat förslag under 2011. Detta remissförslag hann Fiskeriverket aldrig fatta något beslut om och i juli 2011 övertog HaV ansvaret för dessa frågor.
HaV har under vintern 2012 uppvaktats av såväl länsstyrelser som regionala intressenter som vill att skyddet för öring och harr stärks. Enligt Internationella havsforskningsrådet, ICES, ligger bestånden fortfarande långt under önskade nivåer.
- Vi och länsstyrelserna menar att behovet av ökat skydd för öring och harr i Bottenviken är så stort att det skulle vara mycket olyckligt om åtgärderna försenades ytterligare ett år, säger Fredrik Nordwall, chef på enheten för biologisk mångfald och fiske.
I tidigare remitterade förslag ingick också en översyn av tillämpningsområdet och av de områden där nätfiske är tillåtet.
- Vi anser att dessa delar behöver justeras. Vi behåller därför nuvarande regler tillsvidare men kommer att ta fram ett nytt förslag för tillämpningsområde och de områden där nätfiske är tillåtet så snart som möjligt, säger Fredrik Nordwall.
De nya reglerna för öring- och harrfiske i Norrbotten och Västerbottens län träder i kraft 1 juni 2013.
Regnbågen – älskad men sargad
Nyheter
FISKEKRÖNIKA.
”Jag har haft förmånen att ha fiskat på vilda regnbågar jorden runt i makalösa landskap”, skriver Gunnar Westrin.
Regnbågen är en av våra mest älskade sportfiskar, trots att den i grunden inte är en svensk art. Den är relativt lätt att fånga, smakar bra och kämpar väl. Det är en vacker fisk med ett stundtals dystert levnadsöde.
När jag växte upp var den svenska fiskevården något helt annat än idag. På den tiden rotenonbehandlade vi sjöar, tog död på de in hemska arterna för att ge plats för mer stridbara och matiga fiskar. Ädlare saker skulle in i sjön och en av de fiskarterna var just regnbågen, på den tiden oftast kallad regnbågslax. Det var under den tiden vi myntade ord som ”skräpfiskar” och ”ädelfiskar”, enligt mitt förmenade en ekologisk skymf.
Regnbågen har en mycket lång historia i det här landet och planterades in för första gången 1892. Några motiveringar till detta var att den växte snabbt, var en riktig fighter och smakade kalas. På 60-talet fick vi lära oss att arten var en nordamerikansk fisk som levde i både strömmande och stilla vatten.
Det finns också en havsvandrande variant, som kallas steelhead, på svenska möjligtvis stålhuvudfisk. Många inbitna flugfiskare jorden runt menar att just en från havet uppgående steelhead är det våldsammaste du kan ha på kroken i sött vatten.
Jag har haft förmånen att ha fiskat på vilda regnbågar jorden runt i makalösa landskap. Mina somrar i Alaska lärde mig att regnbågen var en notorisk romätare, som alltid fanns i bakvattnet efter de jättelika laxstimmen som gick upp i älvarna för att leka. Då kunde vi sitta på en klippavsats och spana in både röda laxar och svarta regnbågar. Många av de fiskarna var längre och bredare än de laxar som gick upp, monsterbågar upp mot tio kilo.
Naturligtvis krokade jag på en och annan av dessa bjässar, men fick aldrig upp någon. De kämpade så infernaliskt att det tyvärr hände att både mindre mun- och gäldelar kunde sitta kvar på kroken. En femkilosregnbåge kunde med lätthet hoppa två meter upp i luften, göra volter och fantastiska rusningar, allt för att komma loss från kroken.
Sådana kämpar stöter vi sällan på i svenska vatten, undantagsvis om någon odling har kraschat och fiskarna har kommit ut till friheten. Problemen med våra svenska bågar har varit den snabba uppväxten i odlingarna, med framför allt dåliga fenor och taskig kondition. Där har vi dock bättrat oss.
För några år sedan framlades en idé om att få in nytt regnbågsblod i den svenska faunan. En anledning har varit inavelsproblematiken. Det var då det framkom att de nya regnbågarna skulle tas från Nya Zeeland, där fiskarna numera anses vara inhemska.
Det intressanta med den nyzeeländska regnbågen är att den gång i tiden togs från USA, men att den numera räknas som inhemsk. Samma resonemang har vi kring öringen, som fraktades från England via Australien, trivdes och fortplantade sig i det nya landet. Idag är Nya Zeeland ett drömland för många hugade flugfiskare.
Mitt mest fantastiska regnbågsfiske har jag förmodligen upplevt i Kamchatka, den långa halvön i östra Ryssland som sticker ut i Stilla havet. Forskningen har envisats med att placera regnbågen som en nordamerikansk fisk, vilket tydligen har varit felaktigt. Idag har undersökningar visat att arten har sin födelsevagga i Kamchatka, alltså en rysk fisk.
Den odlade svenska regnbågen används företrädesvis som odlade sportfiskar och som föda. Jag har egentligen aldrig varit någon vän av främmande ekologiers tillskott till vår flora och fauna. Nästan alltid blir det något som inte riktigt har fungerat, se bara på sådana fenomen som contortatallen, minken eller varför inte just regnbågen.
Nackdelen med fisken är att den är relativt aggressiv och stöter gärna bort den inhemska öringen från sjöarnas mer strandnära områden. Detta i sin tur får till följd att öringen blir svårare att fånga för en sportfiskare. Riktigt fel blir det när regnbågen har planterats ut i gamla fina harrvatten, eftersom bägge är vårlekare. Regnbågen är otroligt offensiv på harrarnas lekplatser, eftersom kalasfödan alltid har varit just fiskägg.
Det finns något tragiskt med våra regnbågars liv och leverne, som enligt min mening, delvis har demolerats till degenererade put and takefiskar. Däremot kan sägas att vilda regnbågar i fria vatten är något av det trevligaste och häftigaste en sportfiskare över huvud taget kan uppleva.
Av Gunnar Westrin, Publicerad i NSD.se
Extrema vintrar påverkar fiskar negativt
Nyheter
Ekologer från Umeå universitet och Norges teknisk-naturvetenskapliga universitet i Trondheim har studerat fisksamhällen och fiskars livsmiljöer och gjort en sammanställning av vilken betydelse extrema vinterförhållanden har för fisk i åar och älvar i kalla områden. Resultaten publiceras nu i tidskriften BioScience.
Det är väl känt att vintern kan vara en påfrestande årstid för växter och djur i åar och älvar. Det är rimligt att anta att det är de mer extrema väderförhållandena som är besvärligast, men den ekologiska betydelsen av dessa är dåligt känd.
Forskargruppen, under ledning av professor Christer Nilsson vid Umeå universitet, beskriver hur extrema förhållanden – speciellt sådana som är kopplade till isbildning och islossning – varierar över tiden och påverkar både den icke-levande miljön och dess fiskar. Till exempel kan vattendrag fyllas av is och döda all fisk som inte lyckas fly undan till exempelvis bakvatten eller djupare sel som inte är isfyllda. Unga fiskar är speciellt utsatta.
Forskarna diskuterar också hur människan påverkat vad som händer i åar och älvar vintertid.
– Älvar som är utbyggda för vattenkraft kan vara särskilt svåra för fisk att leva i eftersom det sätt vattenkraften produceras på ofta innebär att flödet ändras häftigt gång på gång vilket kan leda till upprepade islossningar och mycket bildning av bottenis. När vattenytans istäcke försvunnit matas nämligen kall luft ner i vattnet och bildar iskristaller som täcker bottnen och gör det svårt för fisk att överleva där, säger Christer Nilsson.
Forskarna drar ett antal slutsatser av studien. En är att det behövs mer mätningar för att kunna förutsäga när extrema situationer i vattendragen kan uppstå och att information om både olika fiskars liv och hur de påverkas av extrema händelser bör ingå i en sådan datainsamling. En annan är att modeller över hur vattnet rör sig och hur fiskpopulationerna ser ut borde beakta även vinterförhållanden. I dag handlar de flesta modeller om den isfria perioden. En tredje slutsats är att för att kunna förvalta åar och älvar på ett långsiktigt hållbart sätt krävs att man tar hänsyn till framtida förändringar i exempelvis klimat när man utformar restaurerings- och bevarandeåtgärder.
– De förutsägelser som görs om hur vinterklimatet kommer att se ut i framtiden säger nämligen att det blir fler växlingar mellan tö och frost och därav mer instabila isförhållanden, mer regn och översvämningar, och i slutänden kanske svårare för fisk att överleva vintern i många vattendrag, säger Christer Nilsson.
310 miljoner delas ut till länsstyrelserna för vattenvård
Nyheter
Havs- och vattenmyndigheten, HaV, har nu beslutat hur åtgärdsanslaget för havs- och vattenmiljö, totalt 310 miljoner kronor, ska fördelas till länsstyrelserna.
- Det är mindre ekonomiska ramar än i fjol men vi ser till att de kan använda resurserna friare än tidigare, säger generaldirektör Björn Risinger.
Pengarna får användas för vattenförvaltning, kalkning, fiskevård, åtgärdsprogram för hotade arter och lokala vattenvårdsprojekt.
HaV:s anslag för åtgärder inom havs- och vattenmiljö omfattar 503 miljoner för 2013 jämfört med 738 miljoner 2012. Det innebar att länsstyrelserna i år får 136 miljoner kronor mindre att dela på jämfört med i fjol.
- Jag är glad över att vi nu är klara med beredningen och kan börja fördela resurserna. Vi har också haft bra diskussioner med länsstyrelserna om hur pengarna ska fördelas och jag tycker att vi nått fram till en bra lösning, säger Björn Risinger.
- Från HaV:s sida ser vi det som angeläget att de nu kan prioritera vattenförvaltning och de löpande kalkningsåtgärderna.
Mest pengar får länsstyrelsen i Västra Götaland med drygt 45 miljoner kronor och därefter länsstyrelsen i Värmland med drygt 35 miljoner kronor medan länsstyrelserna i Gotland och Sörmland får drygt två miljoner respektive drygt fyra miljoner kronor.
- Det ser väldigt olika ut men det har naturliga orsaker. Vad gäller åtgärder för vattenförvaltning är anslaget ganska jämnt fördelat i Sverige medan behovet av kalkningsåtgärder är väldigt stort i Västsverige jämfört med andra delar av landet, säger Björn Risinger.
Av de 310 miljonerna är en mindre del, drygt 19 miljoner kronor, öronmärkta för att finansiera fleråriga lokala vattenvårdsprojekt som länsstyrelserna redan fattat beslut om. Bland dem finns det så kallade Tullstorpsåprojektet i Skåne.
- Det är ett väldigt intressant projekt där man restaurerar ett utdikat vattendrag i odlingslandskapet. Målet är att det ska kunna fungera som pilotprojekt för hela Östersjöregionen, säger Björn Risinger.
Andra exempel på sådana fleråriga projekt är Västernorrlands första båtbottentvätt i Härnösands hamn, VA-planering i Heby kommun i Uppsala län, miljöbåtstationer i Kalmar län och spolplatta i Mariestads kommun i Västra Götalands län.
Här kan du läsa beslutet och hur pengarna fördelas >>
Syrefria bottnar i Östersjön oroar HaV
Nyheter
Utbredningen av syrefria bottnar i Östersjön var under 2011 rekordstor och läget försämrades under 2012.
Det visar färska siffror från SMHI, som regelbundet undersöker syrehalten.
- Situationen är värre än någonsin, i dag omfattar syrebristen nästan 20 procent av Egentliga Östersjöns bottnar, det är väldigt alarmerande, säger Bertil Håkansson, chef för havsförvaltningsenheten vid Havs- och vattenmyndigheten, HaV.
Statens meteorologiska och hydrologiska institut, SMHI, har undersökt syrehalten i Östersjön sedan 1960-talet. Deras mätningar visar att utbredningen av döda bottnar i Egentliga Östersjön har i snitt ökat från 5 till 15 procent under 2000-talet. Områden som är påverkade av syrebrist har också ökat, från 22 till 28 procent. Egentliga Östersjön sträcker sig från Ålands hav till de danska sunden.
Under 2011 var cirka 20 procent av bottnarna i Östersjön påverkade av syrefria förhållanden, vilket är det högsta som noterats sedan 60-talet. Preliminära siffror för 2012 visar att syrebristen fortsätter.
- Det här påverkar näringsbalansen i Östersjön, det marina livets utbredning och syresituationen kan försämra ekosystemets möjlighet att leverera tjänster till samhället, säger Bertil Håkansson.
Syre är en av de viktigaste gaserna i havet eftersom syre är nödvändigt för allt högre liv. Men i områden med dålig vattenomsättning och stor tillförsel av näringsämnen kan syret helt ta slut. Redan vid syrgashalter på 3,5 ml per liter vatten påverkas många arter och kring 2 ml per liter dör eller flyr många arter från området.
- Fiskarter har olika tolerans mot låga syrekoncentrationer i vattnet, först försvinner de mest känsliga arterna som torsk, vitling och rödspotta. På 60-talet fanns exempelvis torsk ända upp i Bottenhavet men i dag fiskas torsk främst i de södra delarna, exempelvis öster om Bornholmsbassängen, säger Bertil Håkansson.
För att torsken ska kunna föröka sig krävs en tillräckligt hög salt- och syrehalt i vattnet, äggen behöver flyta i vattenmassan under en period tills ynglen utvecklats. Syrehalten måste därför ligga på minst två ml/liter vatten men helst ända upp mot åtta ml/liter för att fortplantningen ska fungera så bra som möjligt.
- Området öster om Bornholm är den viktigaste lekplatsen för Östersjötorsken. Ofta har djupvattnen där rätt salthalt för att torskäggen ska kunna flyta men syrebrist gör att torskens fortplantning ändå drabbas hårt, säger Bertil Håkansson.
Sedan 1940-talet har tillförseln av näringsämnena kväve och fosfor till Egentliga Östersjön flerdubblats, vilket bland annat lett till ökande algblomningar. I dag tillförs drygt 30 000 ton fosfor och omkring 850 000 ton kväve varje år. Även om utsläppen från länderna runt Östersjön minskat de senaste decennierna måste mer göras för att ytterligare minska utsläppen.
- Om vi ska kunna uppnå god miljöstatus i Östersjön måste utsläppen av kväve och fosfor minska. Jordbruket står för den största delen men dålig rening av vatten från enskilda avlopp bidrar också starkt till övergödningen, säger Bertil Håkansson.
Länderna inom Helsingforskonventionen, Helcom, kom 2007 överens om en gemensam handlingsplan för Östersjöns miljö, bland annat hur övergödningen ska stoppas. Målet är att uppnå god ekologisk status år 2021, bland annat att minska tillförseln av kväve med cirka 100 000 ton per år.
Under 2013 ska räddningsplanen för Östersjön omförhandlas och då ingår nya rekommendationer för hur mycket tillförseln av kväve och fosfor ska minskas, totalt och från varje land. I oktober samlas miljöministrarna i Helcomländerna (Danmark, Estland, Finland, Tyskland, Lettland, Litauen, Polen, Ryssland och Sverige) i Köpenhamn för att ta beslut om vilka rekommendationer som ska gälla.
HM Konungen lyfte fram ett hållbart fiske
Nyheter
HM Konungen besökte under onsdagen Havs- och vattenmyndigheten, HaV.
Han fick bland annat en presentation av hur de svenska laxstammarna mår och HaV:s arbete med att förbereda en ny svensk havsplanering.
Representanter för Sportfiskarna, Sveriges Fiskares Riksförbund, Världsnaturfonden och länsstyrelsen i Västra Götaland deltog också under det dagslånga besöket.
HM Konungen anlände till Havs- och vattenmyndighetens huvudkontor ”Pagoden” i Göteborg vid 10-tiden på förmiddagen i sällskap med landshövding Lars Bäckström. De togs emot av ställföreträdande generaldirektör Ingemar Berglund och stabschef Maria Hellsten. Flera journalister var också på plats.
Efter en kort rundvandring i lokalerna träffade HM Konungen HaV:s ledningsgrupp och fick en kort presentation av myndighetens tre fokusområden; biologisk mångfald i rinnande vatten, övergödningen av Östersjön och hållbart fiske.
Efteråt svarade HM Konungen på pressens frågor, bland annat varför han själv uttryckt en önskan om att besöka HaV.
- Ett hållbart fiske är viktigt och frågan blir mer och mer aktuell. Det finns flera utmaningar som rör miljön i våra hav och sjöar, både sådana som vi i dag känner till och sådana som kan tillkomma, svarade HM Konungen.
HM Konungen har mycket länge varit intresserad av sportfiske och fick även frågan om hur han tror att detta kan utvecklas .
- Sportfisket går att utveckla i Sverige och rätt skött tror jag att det kan bli en stor turistnäring, ungefär som det blivit i Skottland, svarade HM Konungen.
Lunchen åts i havs- och vattenmyndighetens lokaler och HM Konungen bjöds på lättrimmad torskrygg serverad med brynt smör, mandelpotatispuré samt nyriven pepparrot och parmaströssel från restaurang Kooperativet. Till dessert bjöds crème brulee med färska bär.
På eftermiddagen hölls två seminarium på temat ”Utmaningar i laxförvaltningen” och ”En ny fysisk planering av havsområdena”.
HaV:s Fredrik Nordwall och Håkan Carlstrand berättade bland annat om situationen för den svenska vildlaxen och hur den ska förvaltas i framtiden. Joakim Ollén och Anders Karlsson från organisationen Sportfiskarna deltog också i seminariet och förklarade att de bland annat vill restaurera lekområden och ta bort vandringshinder i älvarna. Henric Svenberg från Sveriges Fiskares Riksförbund, SFR, lyfte fram frågan om kompensationsodling av lax och menade att den bör få fortsätta.
Östersjön är starkt påverkat av människan och några problem som uppmärksammats särskilt under senare decennier är övergödning och miljögifter. Det är också ett av världens mest trafikerade hav.
HaV:s Berit Pettersson gav en bild av vilka intressen som i dag finns i Östersjön och behovet av en långsiktig havsplanering.
- Vi behöver få den totala bilden för att se hur resurserna ska kunna fördelas på ett rättvist sätt och hur konflikter kan undvikas, sa Berit Pettersson och berättade bland annat om försök till havsplanering i Bottenhavet som gjorts mellan Sverige och Finland.
Åsa Andersson från Världsnaturfonden, WWF, berättade om deras arbete för att rädda Östersjön. Ingela Isaksson från länsstyrelsen i Västra Götaland berättade om projektet ”Hav möter land” som samlar 26 organisationer i Sverige, Norge och Danmark och syftar till att få ett långsiktigt hållbart nyttjande av Kattegatts och Skagerraks havs- och kustområden.
I väntan på ljuset
Nyheter
FISKEKRÖNIKA.
Nu är det jul igen och årets mörkaste dag har passerats. Katten ligger framför kaminen och ute dignar snön från tak och träd. Trots den romantiska inramningen känner jag blodsmak i munnen och förstår att allt inte står rätt till. Det är precis nu det är som längst till harrvaken.
För mig har julen alltid präglats av nostalgiska förnimmelser, oftast i färgsprakande och skiftande former. Plötsligt omformas hjärnan till livets mest personliga filmduk, där människor och äventyr passerar revy.
Mitt år
Jag har förstått att vi uppfattar livet, året, dagen och natten på olika sätt. Mitt år är består tydligen av raksträckor och backar. Av någon outgrundlig anledning är den första december toppen på mitt år, sen lutar allt nedåt mot jultiderna. Julen står på det nedersta trappsteget på min tänkta årskurva.
Efter tolvslaget på nyårsafton tycks jag kliva genom en osynlig dörr och den första januari står jag återigen på toppen av ett nytt berg. Därifrån ser jag det kommande året, en nyfödd och ren skapelse, en tidlös utmaning med genomskinliga och oskuldsfulla ramar.
Blodsmaken beror förmodligen på att jag taggar upp, rustar mig för ännu ett nytt år, plockar fram kartorna och beger mig ut på fantasifulla långresor. Den nya tiden gör mig lycklig, trots att ett visst tungsinne hänger på. Glöggpannan glöder och Chris Rea gör sitt på Spotify. Resan mot hemmet tar aldrig slut. Driving home för Christmas får saltklumpen att svälla i halsen.
Mot ljuset
Under den här tiden har jag för vana att invänta solens uppgång nere vid stranden av Bottenviken. Kameran är laddad och jag väntar troget på evighetens största scenario, den livsavgörande soluppgången. När det glödande klotet försiktigt pressar sig upp bakom öarna i Råne skärgård kommer tankarna. Jag tackar livet, vrider kameran i rätt läge och trycker av.
Årets julvandringar efter Råneälven kommer att förbli oförglömliga. Plötsligt en dag fick jag sällskap av den sällsynta uttern, ett av mina absoluta favoritdjur. Den satt där på iskanten, stor, svart men vig som en katt. Den hade nått i munnen, förmodligen en av älvens många flodkräftor. I ett ögonblink var den försvunnen, för att sekunder senare komma upp med ännu en godbit.
En sällsam händelse var när djuret kom flytande baklänges på ryggen i strömmen. Det lustiga var att den gjorde så ända upp på iskanten, med rumpan före. Det var ett lyckligt djur som lekte i den älv som varit min navelsträng i så många år.
Pojken vid älven
Det var i utterströmmen jag en gång i tiden fick min första harr på torrfluga. Händelsen fick naturligtvis en avgörande betydelse för mitt fortsatta liv på trakten. Saken var klar, fanns det harr fanns också förutsättningarna för ett gott liv för en lärare med ett obotligt fiskeintresse.
Jag minns hur jag smög mig ner till strandkanten, ivrigt spanande efter vak, allt medan jag iordningställde mitt redskap. Historien förtäljer att jag fick en sjuhektos harr i det första kastet på en egenhändigt bunden torrfluga.
Det var precis då som jag hörde en svag applåd från kanten av bron. Där uppenbarade sig en liten ljuslockig kille, som snabbt kom fram och presenterade sig. Han var särdeles nyfiken på flugspöet och var förundrad över min något pråliga fiskeväst. Han vägde fisken i sina händer, tittade på mig och skrattade. Bättre välkomnande till en ny trakt kunde jag knappast få.
Dagen efter mötte jag honom på skolan. Han gick därefter i min klass i tre år och blev med tiden en lika inbiten fiskare som jag. Efter avslutad skolgång lämnade han Råneå och har sedan dess bott och jobbat i Mellansverige. I höst ringde telefonen. Det var pojken med guldlockarna som hörde av sig. Han hade nyss fyllt femtio år och blivit pappa för första gången. Solen slutar aldrig att skina. God Jul och Gott Nytt år.
Av Gunnar Westrin, Publicerad i NSD.se
Fiskeavtal mellan EU och Norge klart
Nyheter
EU och Norge är nu överens om fiskekvoter och regler för fisket i Nordsjön och Skagerrak för 2013.
Därmed får svenska fiskare åter tillträde till norsk zon i Nordsjön.
- Många är lättade att avtalet nu finns på plats, säger Karin Linderholm, utredare på Havs- och vattenmyndighetens internationella enhet.
Det var tredje gången som EU och Norges representanter satte sig vid förhandlingsbordet, denna gång i Clonakilty på Irland. EU företräddes av EU-kommissionen och Sverige av landsbygdsdepartementet och Havs- och vattenmyndigheten.
Vid senaste mötet, i början av december, kunde parterna inte enas om fisket i Nordsjön och Skagerrak. Därmed stängdes norska zonen för EU-ländernas fiskare, ett hårt slag för många. Senast det hände var 2009.
- Många länder bedriver av tradition en betydande del av sitt fiske efter exempelvis torsk, kolja, och gråsej i norsk zon. De har tvingats styra om sitt fiske, eller helt enkelt avvakta, i väntan på avtal, säger Karin Linderholm som deltog vid förhandlingarna i Clonakilty.
I väntan på ett avtal mellan EU och Norge kunde dock svenska, norska och danska fiskare komma överens om att få tillträde till varandras zoner i Skagerrak från den 1 januari 2013. Men norsk zon i Nordsjön har fram till nu varit stängt även för svenska och danska fiskare.
I väntan på ett avtal mellan EU och Norge har parterna satt preliminära kvoter för hur mycket av de gemensamma bestånden som får fiskas.De slutliga nivåerna som nu fastställts för de flesta kvoter är grundade på förvaltningsplaner och vetenskaplig rådgivning. För till exempel kolja, sej och rödspotta innebär det ökningar av kvoterna med 15 procent.
För torsk i Nordsjön och Skagerrak blir det samma kvot för 2013 som för 2012.I tillägg till detta har ett antal av EU:s medlemsstater, de med störst fångster av torsk i Nordsjön och Skagerrak, kommit överens om att under 2013 införa planer för att minska fiskeridödligheten för torsk.
EU och Norge kommer även att se över sin förvaltningsplan för torsk under året och har formulerat ett antal frågor till Internationella Havforskningsrådet, ICES, för att få vägledning.
Sverige inför från den 1 februari mer selektiva redskap i Skagerrak för att minska fiskeridödlighet och utkast av bland annat torsk.
Här kan du läsa mer om kvoterna för 2013 >>
HaV startar forum för bättre vattenmiljö
Nyheter
16-17 april hålls Sveriges första ”Havs- och vattenforum” i Göteborg.
Konferensen väntas locka drygt 400 deltagare och arrangeras av Havs- och vattenmyndigheten, HaV.
- Målet är att samla de krafter som i dag arbetar för en bättre havs- och vattenmiljö till en dialog om övergödning i Östersjön, biologisk mångfald i rinnande vatten och ett hållbart fiske, säger Pia Ahnlund som samordnar konferensen.
Konferensen vänder sig främst till tjänstemän på myndigheter, branschföreträdare, forskare, ideella föreningar och beslutsfattare som verkar inom vattenmiljö, jordbruk, skogsbruk, fiske, energi, VA, sjöfart och fysisk planering.
- HaV:s roll är att vara en samlande kraft i arbetet för en bättre havs- och vattenmiljö och den som pekar ut riktningen. För oss är det väldigt viktigt att ha ett forum där vi kan möta våra olika samarbetspartners och där de också kan träffa varandra, säger Pia Ahnlund, kommunikatör på HaV.
Tanken är att konferensen ska bli ett årligt återkommande arrangemang. Det är också den hittills största konferens som Havs- och vattenmyndigheten anordnat. Programmet är inte helt klart ännu men det blir bland annat föredrag och debatt om utkastförbudet i Skagerrak, om hur vi värderar Östersjöns ekosystemtjänster och om fiskvandring upp och ner i vattendrag.
- Vi har haft flera mindre konferenser som berört olika delar av vårt verksamhetsområde, exempelvis om dricksvatten och avlopp. Innehållet i ”Havs och vattenforum” spänner över alla våra verksamhetsområden, säger Pia Ahnlund.
- Vi hoppas att det här blir en viktig pusselbit i vårt långsiktiga arbete för levande hav, sjöar och vattendrag. Ett forum där vi kan informera om vårt arbete men också få in synpunkter och kunskap från andra aktörer.
Havs- och vattenforum 2013 pågår i två dagar, 16 – 17 april, och hålls på Hotell Eriksberg i Göteborg.
Här kan du läsa mer om Havs- och vattenforum 2013 >>
