Sportfiske « Fiskemagasinet.se

Fjällorna drog västerut och fick napp

Ann-Marie Stålgren skriver själv om den trevliga fiskehelgen, Fjällorna drog västerut och fick napp. I slutet av augusti 2010 drog tio kvinnor i Sundsvalls fiskeförening Fjällorna till Östjämtland för att fiske under en helg. De gästade Ann-Marie Stålgren och Lillis Fastén stuga i Hällesjö och fiskade i fiskevårdsområdet där. Det blev fångst av abborre, gädda, harr och öring, och ett fint umgänge.

Efter dryga timmens bilkörning från Sundsvall utmed väg 320, ligger det lilla samhället Hällesjö i Jämtland. Här är det inte bara vackert med sjön som breder ut sig utmed vägen genom samhället och den runda träkyrkan mitt i byn, det finns otroligt många fantastiska fiskevatten med. Det är just fisket som lockat Sundsvalls fiskeförening Fjällorna att fara dit under en helg efter att jag har berättat om mina fiskeupplevelser där vid vår stuga.

Fjällorna drog västerut och fick napp i detta fiskereportage i fisketidningen fiskemagasinet.se

Kvällen före den trevliga fiskehelgen.

Det speciella med Fjällorna är att det bara är kvinnliga medlemmar i föreningen så den här helgen kommer det att vara många ”fruntimmer” i olika åldrar med brinnande intresse för fiske vid många av de tjärnar, sjöar och forsar som Hällesjö fiskevårdsområde erbjuder.

Fjällorna drog västerut och fick napp i fiskereportage i fisketidningen fiskemagasinet.se

Fjällorna i valet och kvalet vilken fluga de ska välja.

För att få bästa informationen om fisket bjöd jag in fiskeguiden Conny Karlin som berättade med stor inlevelse om hur fiskehelgen blir bäst. Vart man fiskar efter öringen och harren i olika forsar och sjöar, vilken vass storgäddan gömmer sig och vid vilken sjö den största abborren finns. Nu var det ivriga fisketjejer som inväntade nästa dags fiske. Övernattningen sker i en jaktstuga som ligger vid en fors som med sitt forsande vaggar Fjällorna till sömn.

Fjällorna drog västerut och fick napp med hjälp av conny i fiskereportage i fiskemagasinet.se

Hela gänget samlat.

Gruppen delades upp i två delar där tre tjejer far till Backsjön, Harsjön och Myckelhällsjön för spinnfiske och sex tjejer till strömmande vatten för att flugfiska. Den grupp jag far med är de som skall flugfiska och vid Kvarna forsen blir det napp på både öring och harr.

Fjällorna drog västerut och fick napp i detta fiskereportage i strömmande vatten

Lena och Lillis väntar på hugg.

Även spinnfiskarna har fiskelycka och får några fina öringar som de filear och grillar. Alla får känna fisk i linan och det känns jättekul för hur det än är så kan jag ju inte lova napp för alla.
En av tjejerna får känn på den öring som håller till i den lilla fors som finns nedanför den jaktstuga som de övernattar i. Spöet böjer sig rejält när öringen hugger på hennes fluga och hon kan se hur den kommer emot henne. Tyvärr så gör stenarna drillningen svår och precis när hon skall håva in öringen, släpper den. Men oj vilken fin öring det var! (Nu får jag chansen att kroka den när jag åker upp till stugan nästa gång.)

Fjällorna drog västerut och fick napp på flugspöet i detta fiskereportage i fisketidning fiskemagasinet.se

Lillis vänta på att öringen ska hugga.

Efter en hel dags fiske med fin fångst av öring, harr, gädda och abborre samlas alla nere intill Gransjön vid vår stuga. Där är elden i full fyr och all fisk läggs i folie och grillas. Alla är lyriska över hur otroligt vackert det är här och hur bra fisket har varit. Vilka fantastiska fiskevatten som Hällesjö erbjuder. Fiskehistorierna avlöser varandra och stämningen är gemytligt härlig. När klockan närmar sig 10 på kvällen hör vi hur regnet drar in över sjön och på några få sekunder fullkomligt vräker regnet ner. Trots att det bara är några få meter upp till altanen med tak är samtliga dyngblöta när de kommer upp. Under en halvtimmes tid kommer det 16 mm. Men inte hindrar det oss fiskare att fortsätta ha det trevligt inte. Vi satt där under taket och lyssnade till regnets smatter och såg ut över sjön där regnet dansade på vattenytan.

Fjällorna drog västerut och fick napp i fiskereportaget i fisketidningen fiskemagasinet.se

En förväntansfull Carina med flugspöet.

Söndag och ännu en dag med strålande fiske och livsnjutning på hög nivå. Det är mycket nöjda Fjällor som packar ihop sin fiskeutrustning och beger sig hemåt mot eftermiddagen. Den här helgen ha gett många härliga minnen att plocka fram i vinter när kylan och snön ligger tjock på isen.

Vid pennan & fotograf; Fjällorna drog västerut och fick napp; Ann-Marie Stålgren

Söröya - 2009

I detta fiskereportage Söröya – 2009 tar Team Poseidon med oss på ett fiskeäventyr till Söröya i Norge.

Även årets Norgeresa gick till Söröya och med facit i hand så skulle det visa sig vara helt rätt beslut. Vi som var med på årets resa var jag och min Far (Olle) samt Marian från Team Fiske & fiskar och Michael Hagen ”Tysken” från Smyge fiske team, alla utom Tysken skulle stanna 2 veckor.

Tidigt på morgonen den 24 juni satte vi oss i en taxi som skulle ta oss till kastrup för vidare transport till Oslo – Alta och slutligen Söröya dit vi anlände tidigt på kvällen. Efter vi blivit tilldelade vårt boende och installerat oss i våra rum så bestämmer vi oss för att gå ut på fiske direkt då det skulle blåsa upp på morgonen. Vi skulle fiska i guidebåten båda veckorna där uppe och det var Charlie som var vår guide jag och Farsan samt Tysken kände Charlie sen tidigare resor. Det skulle visa sig att det blev 2 trevliga veckor med mycket skratt och med många fina fiskar i båten.

guidebåten i fiskereportaget söröya - 2009 i fisketidningen fiskemagasinet.se

Guidebåten vi fiska i från

Första dagen/natten vi lämnar hamnen vid 23 tiden trötta efter resan det fick bli nattfiske direkt ! vi skulle ut på fiske till varje pris då man måste ta vara på alla chanser för vädret växlar fort där uppe. Så det var med spända förväntningar vi lämna hamnen och satte kurs mot Reis en av dom bättre torskplatserna där uppe, vissa båtar gick till Runningen. När vi nästan är framme så hör vi på VHF:en att en 20 + torsk är landad och ytterligare en är på väg upp i en annan båt och detta på deras första släpp. Man sitter och funderar skulle vi också få stortorsk fiskesuget stiger.

Då var vi på plats och vi gör första släppet det tar inte många minuter innan Marian säger ”där satt den” och efter en liten stund så kommer en torsk runt 10 kg upp. Efter en kort stund så var det min tur och den känns bra samtidigt får Olle också på en men när den kommer till ytan så visa det sig vara en lubb och det blir lite skratt i båten men min är en torsk på 15 + Olle slänger tillbaks lubben och mumlar några otrevliga ord. Men sen var det hans tur och han landar också en torsk på 15 + tyvärr glömde vi vågen i land så vi kunde få exakt vikt.

torsk på 15 kg i söröya - 2009 i fiskereportage i fisketidning fiskemagasinet.se

Olle med en torsk på 15 +

torsk på över 15 kg i söröya - 2009 i fiskereportage i fisketidningen fiskemagasinet.se

Patrik med en torsk på 15 +

Den 3:e dagen efter att ha sovit hela torsdagen så var vi nu utvilade vi hade varit inblåsta under hela torsdagen. Under fredagen lugna vinden sig så pass mycket att en långtur till Råsa stod på schemat på fredagkväll.

Så vid 21:30 lämna vi hamnen igen och satte kurs mot Råsa som är den bästa platsen när det gäller stortorsk många stortorskar har landats här genom åren där dom största legat strax över 34 kg. På vägen ut har vi flera valar runt om oss en häftig upplevelse. Väl på plats inleder vi fisket på första släppet får jag på en torsk runt 10 kg. Där står sjukt mycket sej under båten och under dom går stortorsken så alla kör med pilk och sej.

Charlie är först ut att dra på en riktig fin torsk som väger 25,2 kg och detta på andra driften. Hur skulle denna natten sluta…. på VHF:en rapporterar dom andra båtarna om stora torskar över 20 kg. Vi har knappt varit här ute i 1 timme och det är nästan bara 15 + torskar som kommer upp, helt sanslöst vilket fiske.

Sen är det dags för Olle som får en på 19 kg när han tagit av den släpper han tillbaks. Och det tar inte många minuter innan en riktigt fin fisk tar sejen efter en stund så kommer den upp till ytan. Torsken vägs 27 kg och är 140 cm lång 2 st över 25 kg på en kort stund helt sjukt. Alla båtar rapporterar om minst 1 över 20 kg per båt helt sanslöst. Olle får den största där ute på fina 27 kg. Uppskattningsvis hade vi runt 20 torskar över 15 kg uppe i båten på denna turen att få uppleva ett sånt torskfiske var riktigt häftigt. Vi återutsatte alla utom den Olle fick på 27 kg som fick följa med hem som matfisk.

torsk på 27 kg i söröya - 2009 i fiskereportage i fisketidning fiskemagasinet.se

Olle med en torsk på 140 cm och 27 kg

Vi avbryter fisket vid 4 tiden på morgonen vilket stortorskfiske vi hade fått uppleva…

Den 4:e dagen vi vaknar på eftermiddagen havet ligger platt och en ny långtur planeras avgång på kvällen men denna gången till storskalltaren. Väl på plats i båten lämnar vi hamnen på kvällen och påbörjar resan ut dit som tar cirka 2 timmar alla sitter i guidebåten tysta på vägen ut inte mycket som sägs… alla tänker nog samma sak hur skulle det gå där ute.

Efter cirka 2 timmar är vi på plats och vi inleder fisket Tysken får på en flundra i första släppet detta börjar bra. Vi hade bestämt oss på vägen ut att vi skulle gå på flundra så det var det vi rikta fisket efter. En stund senare var det min tur en mindre flundra hade tagit min jigg.

Dom är här nu skulle det bara komma upp någon i bra storlek. Och det tar inte lång tid innan Marian och Farsan ropar att det var en stor flundra efter Marians torsk tyvärr gör han misstaget att ta upp torsken ur vattnet. Samtidigt säger Tysken jag tar en fika och då frågar Charlie… kan jag fiska på din plats ? allt detta händer samtidigt… Tysken svarar gör du det. Charlie släpper jiggen och det smäller till direkt flundran som var efter Marians torsk tog Charlies jigg.

Det börjar med en rusning på cirka 150 meter…. flundran är stor Charlie som har PB på 58 kg innan säger denna är större och tippar på runt 80 kg efter flera tunga rusningar och cirka 20 minuter kommer den upp till båten och den är stor vi tar 2 huggkrokar till hjälp Marian och Farsan lyfter in den i båten vi mäter den till 166 cm och vikt cirka 65 kg nytt PB till Charlie tyvärr blir den skadad vid landningen då han gärna ville återutsätta den, men det gick tyvärr inte.

storflundra i söröya - 2009 i fiskereportage i fisketidning fiskemagasinet.se

Charlie med 166 cm och ca 65 kg hälleflundra

Nu blev alla mer laddade om det gick att bli mer överhuvudtaget, vi kör på och från övriga båtar rapporterades om stora flundror som gått förlorade och en massa flundrakontakter. Bland annat så tappar Tyskens team som har en annan båt en riktigt stor som dom följt efter med båten i över 10 min. Jag missa stortorsken på Råsa dagen innan och jag hade som vanligt varit stor i käften och sagt… jag tar den i morgon.

En kort stund efter får jag på en flundra som gör flera fina rusningar och vi tror att det är en fin flundra, samtidigt får Farsan en fin sej så vi börjar diskutera det kanske är en stor sej som tagit min jigg också, men den beter sig som en flundra. Efter cirka 10 minuter hör jag Charlie säga det är flundra, äntligen tänker jag. Den vägs till 18 kg otroligt stark för sin storlek.

Inom en timme har jag fått torsk på 21 kg och flundra på 18 kg. Vilken natt och vilket fiske vi har haft vi får 10 flundror i båten med topp på 65 kg, torsk på 21 kg och gråsej på 8 kg. Tyvärr tappa Tysken en riktigt stor flundra som tog hans torsk som var agnad på en Giant Baithead. Efter en grym rusning så klev den av igen. Även från övriga båtar rapporterades om stora flundror som blivit tappade. Vi avsluta fisket tidigt på morgonen och körde mycket nöjda hemåt för att sova.

Den 5:e dagen vaknar upp på eftermiddagen att telefonen ringer det är Charlie vädret är kanon bra och vissa båtar har bestämt sig för att gå till Råsa. Men vi beslutar oss för att gå till storskalltaren igen. Vi var alla sugna på storflundran så torskfisket kändes inte så hett för tillfället. Detta hade man bara drömt om 2 pass ut till storskalltaren på 2 dagar vilken tur med vädret vi lämna hamnen igen och väl på plats inleder vi fisket.

Det händer inte mycket Charlie och Olle får vars en mindre flundra men det är svårfiskat och tyvärr visar storskalltaren sig inte från sin bästa sida. Vi får 3 – 4 småflundror och en del torsk upp till knappt 10 kg vi får däremot uppleva sejkok ett stort område fullständigt kokar av sej. Dom båtar som gick till Råsa hade ett stortorskfiske som var helt makalöst bland annat hade 1 båt 17 torskar över 15 kg med topp på runt 25 kg. På dessa två passen på storskalltaren hade vi 14 flundror i båten med en topp på 65 kg, 18 kg sen var resten mellan 4 – 10 kg.

Den 6:e dagen denna dagen hade vi tänkt att köra ett kvällspass efter kungsfisk på samma position som dom fick världsrekorden förra året. Vädret var perfekt för djuphavsmete svag vind och nästan ingen ström. Så Charlie lägger båten på plats och i första driften kan Marian lyfta in sin första kungsfisk på cirka 3 kg.

Det kommer upp en del små lubbar också vid metet efter kungsfisk dom är omöjliga att undvika. Tysken har helt andra planer han metar med Giant Baithead där ute i stället och han får ett enormt hugg och fisken fastnar. Det tar ett tag att få upp den från 200 meter när han har några meter kvar så tappar han den. Efter en liten stund ser vi en enorm torsk som flyter i ytan Charlie säger tll att alla ska ta upp för vi ska hämta den men då har den piggnat till och simmat ner. Vad den torsken vägde låter jag vara osagt men den var enormt stor. Vi fiskar på en stund till och får en del små kungsfiskar jag får en som blir nytt PB 3,7 kg. Tyvärr ökar strömmen så det blir för jobbigt att ligga där ute och fiska. Vi kör in och fiskar lite torsk blir ett kortare pass då alla är slitna efter flera långturer och långa pass.

kungsfisk i söröya - 2009 i fiskereportage i fisketidning fiskemagasinet.se

Patrik med en kungsfisk på 3,7 kg

Den 7:e dagen i dag var vädret lite sämre så det fick bli lite pillemete i murmansk det var ingen riktig fart i metet men dom som kom upp var fina. Vi provar även pillemete på ett annat ställe, men det ger inget direkt. Tysken fiskar efter flundra med lätt utrustning och får en på 7 – 8 kg gav en bra fight på lätt utrustning.

Den 2:a veckan i Söröya – 2009

I dag var det bytesdag och ett nytt gäng skulle anlända på kvällen och Tysken åkte hem i dag. Tyvärr ser vädret dåligt ut framöver så dom närmsta dagarna ägnas åt pillemete där det blir några fina rödspättor.

Vi lägger även 2 halva dagar nere på ett ställe vid hasvik där det har tagits en del flundra. Vädret är dåligt och vi måste ligga i lä för att kunna fiska och här kan vi det. Jag och Marian tappar vars en fin flundra och han får även en liten på 6 kg och torsk upp till 14 kg ett annat båtlag tappar en 25 + i ytan och jag har en efterföljare som är riktigt stor. En annan båt hittar en lucka i blåsandet och kan ta sig ut på Reis där dom får en torsk på hela 32,6 kg en drömtorsk. Att få torsk över 30 kg drömmer man om som havsfiskare och det är mycket svårt även i Norge.

torsk på 32,5 kg i söröya - 2009 i fiskereportage i fisketidning fiskemagasinet.se

Torsk från Reis på 32,6 kg

Den sista dagen tillåter vädret en tur ut till Reis och Runningen som är 2 mycket bra platser när det gäller stortorsk. Charlie tycker att vi ska börja på Runningen och det gör vi, men när vi kommer dit ligger där rätt många båtar redan och det händer inte något direkt för oss. Så vi beslutar oss för att köra bort till Reis i stället. Vi stannar och där står mycket småsej vi metar efter torsken ganska så fort så får Marian på en fin torsk.

Jag och Farsan hade kommit över 20 kg Marian hade ”bara” kommit upp till 19 kg och det hade han fått höra så klart. Efter en stund så bryter en fin torsk ytan och det är helt klart en 20 + vi gratulerar Marian till 20 klubben den vägs i land till 23 kg. Vi får några runt 10 kg Charlie missar en riktigt stor torsk hela flätlinan går av! tråkigt för den var nog riktigt fin. Vi ska flytta en bit och jag börjar att veva upp och har väl vevat upp ca 30 meter från 90 meters djup! jag stannar för en liten paus. Då känner jag hur det suger till i spöet och efter en stund så sätter jag in mothugget och det blir tvärstopp. Efter några sekunder så rusar linan av rullen Charlie skriker ”är det storkveiten” men sen blir det bara tungt precis som en stor sten har fastnat på pilken.

Efter en stund så går linan rakt bakåt vid motorn och jag är i fören då skriker Marian… det är en riktigt stor torsk. Charlie säger det är kanske en 30 + vi använder 2 huggkrokar för att ta upp den i båten väl i båten så mäter vi den till 148 cm och min digitala super samson 25 kg går i botten. Efter en stund får Farsan en på runt 17 kg kort där efter bryter vi fisket för att köra in och packa samt väga min torsk på vågen i hamnen.

torsk på över 30 kg i söröya - 2009 i fisketidning fiskemagasinet.se

Äntligen över 30 kg

Summering av Söröya – 2009

Den första veckan hade vi mycket bra fiske och ett kanonväder en dag som vi var inblåsta. Dom andra dagarna var det bleke på havet i stort sett vi hade 3 långturer den veckan 2 till storskalltaren och en till Råsa. Fisket denna vecka var helt otroligt ett torskfiske i världsklass många fina fiskar kom upp hur många över 20 kg som kom upp på alla båtar under den veckan vet jag inte men det var otroligt många. Hälleflundrafisket var också mycket bra bland annat hade ett gäng från Borås 34 hälleflundror i båten på en vecka. Och inte nog med det så avsluta dom sista natten med 21 st med en topp på runt 50 kg ett fantastiskt resultat.

Den 2:a veckan blev vädret sämre och vi kunde inte nå dom bästa platserna alla dagarna vi fick ligga i lä och pillemeta och då blir fisket därefter. Men sista dagen når vi platserna och vi får ett kanonavslut på vår resa med torsk på 31,3 kg 23 kg och 17 kg som störst och en del strax över 10 kg. Vill också tillägga att nästan all fisk vi fick på vår resa återutsattes igen endast ett par matfiskar behölls.

Text & Foto: Söröya – 2009, Patrik Möller Team Poseidon »

Sommarfiske i Norge 2012

I detta fiskereportage, Sommarfiske i Norge 2012 tar Andreas Jonsson och Simon Ekdahl i team baitbox med oss på ett fiskeäventyr.

Vi var äntligen lediga från våra jobb, jag och min vapendragare Simon Ekdahl. Äntligen skulle vi i team baitbox få en mycket välförtjänt veckas fiske i dom norska skogarna.

Jag tog tåget från Trondheim, Simon tog en fullproppad bil från Sundsvall och vi mötte upp varandra i Krokom där vår resa började och vi färdades fram längst ”fiskevägen”, ja länsväg 340 med start i Krokom & sitt slut i norska Namsos heter faktiskt så.

Efter 5 timmar i bilen korsade vi äntligen den norska gränsen och vårat fiskeäventyr kunde starta. Vi mjukstartade med några timmas friske från flytringarna innan vi somnade in som två spädbarn.

Vi vaknade upp till fantastiskt väder, åt en snabb frukost och påbörjade sedan våran vandring. En vandring i tuff fjällterräng, stekande högsommarvärme och på ryggen bar vi varsin alltför tungt packad ryggsäck. Efter 90 tuffa minuter nådde vi vårat mål ,en vacker liten älv i dom norska skogarna, så långt ifrån nattklubbar, Ullared & skrikande barn man kan komma.

Sommarfiske i Norge 2012 fiskereportage i fiskemagasinet.se

Min vapendragare Simon Ekdahl

Vi tog varsin välkomstpilsner, studerade vattnet och ganska snart kunde Simon & jag konstatera att vi åkt hit minst två veckor för tidigt. Men vad ska man göra, i en sådan situation gäller det att gilla läget & nöta på, även om vi inte skulle få fisk så var vi överens om att vi hade det bättre här ute i skogen än på ett lager i Trondheim.

Vi var riktigt fiskesugen och började fiska av den milslånga älven som vi hade helt för oss själva. Det var trögt men vi lyckades lura några mindre öringar med jämna mellanrum och det var ju nog för att vi skulle kunna tillaga en bättre lunch. Fisket fortlöpte & visst fick vi fisk men det var inte direkt den storleken vi hade tänkt oss på öringarna.

Sommarfiske i norge 2012 ett fiskereportage med baitbox

Team Baitbox

Det hade nu blivit kolsvart ute och vi satt vid lägerelden, vi drack irländsk whisky, småpratade och hade varsitt bottenmete utplacerat någonstans i mörkret. Trots den ”dåliga” fiskedagen så satt vi ändå där nöjda över att vara på plats & få umgås i en fantastisk natur.

Klockan tickade på och vi skulle precis gå & lägga oss när det som en blixt från klar himmel tjuter till i mitt spö, det är ett maffigt ljud och jag hinner precis fram till spöt innan det ska till att dras ner i vattnet och försvinna för gott.

Jag gör ett mothugg så gott jag kan och känner att detta är dagens i särklass största fisk, den känns riktigt fin för att vara detta vatten.

Nu börjar oroliga tankar gå i huvudet och jag ber till gudarna att jag i alla fall ska få se fisken innan den sliter sig, och jag tror faktiskt dom hör min bön. Öringen visar sig majestätiskt när den tar sats och kastar sig upp mot himlen, mitt hjärta stannar för en stund innan jag konstaterar att den fortfarande sitter kvar på kroken.

Sakta prövar jag att trötta ut den och få den till land utan att ta alltför stora risker, men det är svårt och mörkret gör det inte lättare. Återigen hoppar den upp i luften och visar sig, det här går inte tänker jag, nu lossnar den.

Men det sitter fortfarande kvar och det blir en nervös men helt underbar kamp & tillslut lyckas jag med hjälp av Simon landa öringen som visar sig väga fina 1.5 kg. Det visar sig att en mindre öring tagit min mask utan att jag märkt något & sedan har den större öringen helt enkelt tagit den lilla, helt otroligt.

Efter vägning och fotografering får skönheten gå tillbaka, jag känner mig riktigt nöjd. Visst har jag fått fina öringar i denna älv förr men aldrig någon som varit så pass fin, jag trodde faktiskt inte att denna relativt lilla älv kunde bjuda på så fina öringar.

andreas jonsson med en vacker öring i fiskereportaget sommarfiske i norge 2012 i fisketidningen fiskemagasinet.se

En glad Andreas med en vacker öring

Denna fantastisk fisk räddade verkligen hela resan & jag skulle helt klart göra om den fruktansvärda vandringen för att få återuppleva denna stund.

Efter denna fina fiskeupplevelse var det riktigt svårt att sova och vi satt uppe i timmar innan vi tillslut somnade in, nöjd & belåten.

Text & Foto: Sommarfiske i Norge 2012, Andreas Jonsson – Baitbox »

Pimpelfiske efter Röding del II

I detta fiskereportage, Pimpelfiske efter Röding del II, tar Göran Borin med oss till Lobergstjärn, Karlsdal.

Återigen hade vi bestämt oss att pimpelfiska uppe vid Lobergstjärnen och se om rödingarna är på hugget idag!

Jag kom fram strax före klockan åtta och det hade inte blivit riktigt ljust ännu men en bil var där före mig och det var fiskekompisen Börje och en till från Åsbro som också ville prova lyckan idag.

fiskereportage om pimpelfiske efter röding i fisketidning

Förväntansfulla pimpelfiskare

Vi bestämde oss för att prova inne i viken där vi hade parkerat våra bilar, men det kändes väldigt tomt på fisk så vi gick en hundra meter till efter sjöns vänstra kant. Och snart anslöt också Tomas, Tommy och Micke med pojkarna till oss och nu täckte vi av en större yta för att snabbare se vart rödingen håller till idag.

pimpelfiskare på pimpelfiske efter röding del II i fisketidning

Nu är snart röding lokaliserad

Efter en kort stund fisk jag en röding på halv kilot som såg ut att varit i ett tag för den var inte så tjock som nyisläppta kan vara. Börjes kompis fick sedan två stycken efter varandra och sedan fick Tommy en fin röding. Nu är vi på gång…

röding i pimpelfiske efter röding del II i fisketidning

Nu är rödingarna funna

Det lugnade ner sig och vi bestämde oss att flytta oss lite längre bort efter samma sida. Men det var inte mycket bättre här, vi kände några småhugg men inte något större intresse för våra beten. En timme gick och jag gick ut mot en lite djupare del och kände lite småryck i linan några gånger. Bytte hål igen mot ett grundare ställe men gick sedan tillbaks mot det lite djupare hålet. Efter en stund ryckte det kraftigare i linan sedan drog det till rejält och jag gjorde ett mothugg varpå linan small av… Surt sa räven… Det kändes väldigt tungt vid mothugget så det måste varit något stort för gädda finns inte här bara öring och röding.

Stolt rödingsfiskare

Senare på dagen fick Micke två fina Rödingar och Tomas fick också en och båda högg rejält så då hade alla fått fisk idag. Nu blev klockan runt ettiden och vi avslutade dagen för vi ville ju hem och se junior-kronorna spela VM-final mot USA i ishockey!

rödingspose i pimpelfiske efter röding del II i fisketidning

Ännu en stolt rödingsfiskare

Men vi fick en härlig dag med sol och nästan vindstilla och tillsammans med trevliga fiskekompisar!

mystiken tätnar vid pimpelfiske efter röding del II i fisketidning

En härlig dag är avslutad

Text & Foto: Pimpelfiske efter Röding del II. Göran Borin, borin »

Pimpelfiske efter Röding

I detta fiskereportage, Pimpelfiske efter Röding tar Göran Borin med oss på årets pimpelpremiär i Lobergstjärn, Karlsdal.

Äntligen blev denna vintersäsongs första pimpletur av och det blev i Lobergstjärn som det sätts i röding under hela issäsongen. Micke och jag stämde träff vid Mariebergs köpcenter utanför Örebro så vi kunde samåka upp till Karlsdal. Nu tänkte vi inte på att det är näst sista dagen före jul som folk kan julhandla för när vi kom tillbaks sen eftermiddag var det rätt många bilar i området.

När vi kom fram till Lobergstjärn var det några fiskare där redan och Tomas Elvstrand med familj kom också samtidigt med oss. Packa ur bilen och på med flytoverallerna och sedan ut på isen med stora förväntningar för en riktig spännande fiskedag.

i detta fiskereportage pimpelfiske efter röding får man följa med göran borin på hans vinterfiskepremiär

Äntligen pirkarna i vattnet och nu kan det börja.

Vi gick över på andra sidan som Micke kände på sig att det kunde vara ett bra område för rödingen att cirkulera runt på idag. Som vanligt när man kommer fram till fiskeplatsen borrar man snabbt ett hål på med ett blänke på pimpelspöt och en räka som en aptitretare. Redan efter några minuter kände vi av några försiktiga ryck i linan men ingen ville riktig hugga.

vädret var perfekt för pimpelfiske efter röding

En perfekt fiskedag för röding!

En timme gick och Tomas hojtade till och fick upp en fin röding, dagens första! En liten tid till gick och Micke bytte till sitt mormyrska spö och fick flera känningar av försiktiga fiskar men sedan drog det till och upp kom det en fin röding. Nästan samma minut fick han en till när han snabbt hade bytt pimpelspö till blänke med blink, nu är han riktigt i stöten!

Och nu fick också Ulrika en fin röding och dagen kunde börjat sämre för oss och än är den inte över.

Och en liten stund senare bytte jag till mitt mormyyrska spö och fyllde kroken med 6-7 stycken maggots. Redan efter en kort stund kände jag att någon var där och nafsade i betet och sedan kom det förlösande hugget och upp kom en fin röding. Efter en snabb avkrokning åkte mormyrskan ner i hålet igen och en till röding hugg ordentligt och denna var än mer livlig och ville helt inte träffa mig. Men upp kom den och nu var det slut på maggoten så på med nya och fortsätta att fiska.

två rödingar på isen i pimpelfiske efter röding

Dagens fångst för mig blev två fina Rödingar.

Och precis när jag fått upp mina två var det Tomas tur att dra upp hans andra för dagen och lite senare fick Micke sin tredje. Men sedan infann sig lugnet för oss på isen och vi packade ihop vid tvåtiden och då hade vi hunnet med cirka 5 timmars fiske och vi började bli nöjda för denna gång.

pimpelbulka vid pimpelfiske efter röding

Invigning av min pimpelpulkan som fungerade bra för snabba byten av pimpelbeten.

En bra start för vinterfiskesäsongen och fler tillfällen lär det bli!

Text & Foto: Pimpelfiske efter Röding. Göran Borin, borin »

Min första Skagitlax

I detta fiskereportage, Min första Skagitlax i Fisketidningen, tar Jim Wennmark och hans pappa med oss på en fiskeresa till Skagit i Norge.

Nya förutsättningar, nya möjligheter heter det ju. Det gäller bara att se dom. I mitt fall handlade det mycket om chansen till lite extra pengar att spendera på mitt flugfiske. Det nya jobbet kunde inte ha kommit lägligare. Laxsäsongen hade börjat lida mot sitt slut och jag hade, om sanningen ska fram, gått ganska länge och funderat på att investera i ett nytt flugspö. Men ekonomin hade väl inte riktigt tillåtit några större utsvävningar i och med husköp och lite sånt.

Nu erbjöds chansen att jobba lite jour över jul och nyår och därmed också möjligheten att få in dom där pengarna som jag oavkortat skulle kunna lägga på det där flugspöt. Visst var det både drygt och tråkigt att inte kunna vara ledig över helgerna med va fan! Det var ju för en god sak. Även om inte alla i min omgivning såg det självklara i det hela.

Julen och nyåret passerade och jag väntade på den 25:e som en rekryt väntar på muck. På löningsdagen satt jag mig i bilen efter jobbet och styrde kosan in till min favoritfiskebutik i Gävle. Det var det perfekta tillfället att snacka flugspö. Nästan ensam i butiken fick jag precis den tid och uppmärksamhet jag behövde. Efter lite diskuterande och provsvingande av diverse sköna spön föll valet på ett Hardy Swift 13-fot klass 8. En dröm i en spötub.

ett hardy swift 13-fot klass 8 i fiskereportage min första skagitlax i fisketidning, fiskemagasinet.se

Jims drömspö

Nöjd med köpet begav jag mig hem och placerade spöet långt in i garderoben bland all den andra utrustningen. Det var ju ändå inget fiske att bedriva och för att inte ångesten över att inte kunna fiska skulle bli allt för påtaglig så var det lika bra att gömma skatten ett tag till.

Vintern och våren spenderade jag mycket framför datorn i vild jakt på information. Jag hade hört talas om nått för mig helt nytt, Skagit. Jag fullkomligt sög i mig all information jag kunde komma över. Kollade på youtube, googlade, pratade med vänner och bekanta som redan lärt sig tekniken. Allt pekade åt samma håll. Den här tekniken måste jag bara prova.
Nu hade jag ju ändå ett spö som skulle fungera bra för den här tekniken så varför inte göra slag i saken?

Sagt och gjort så blev det en tripp till in till favoritbutiken för att nu utrusta mig med en uppsättning linor och spetsar. Återigen nöjd med min investering for jag hem. Men nu var det hög tid att ta fram den där skatten som jag så väl gömt långt in i garderoben den där kalla vinterdagen.

Då slog det mig! Om tre veckor går den årliga Norgeresan av stapeln. Tre veckor!! Hur i hela friden tänker jag??! Ska jag lära mig ett helt nytt sätt att kasta och fiska på bara tre veckor?? Dessutom kan jag ju inte leva efter älven dom där tre sista veckorna. Man har ju i alla fall jobb, familj och hus.

Nåja några vändor hinner jag ju med. Så det jag hinner med att lära mig hinner jag. Resten får jag lära mig på plats, tänkte jag. Med facit i hand så hann jag med två dagar efter Dalävlen i Älvkarleby innan det var dags att åka till Norge. En dag av total frustration och ångest. Vad f-n hade jag gjort??! Andra dagen började väl ungefär som den första slutade. Dåliga kasst utan att egentligen veta vad jag gjorde för fel. Men allt efter som dagen led och jag nötte vidare så började kasten att bli bättre och bättre. Som tur var så bestämde jag mig tidigt för att bara inrikta mig på ett specifikt kast. Valet föll ganska naturligt på det så kallade Perry Poke-kastet.

Med ny utrustning och ett halvdåligt intränat Perry Poke i bagaget packade vi, min kära far och jag, bilen för vidare färd mot Nordkringens vatten i Stjördalselva i Norge. Förväntningarna kunde inte vara högre. Det var en av de längsta bilfärder jag varit med om kändes det som. Trotts att jag så många gånger åkt denna väg så kändes det som en besvikelse varje gång vi kom ur en kurva eller över ett krön bara för att se att älven fortfarande lyste med sin frånvaro.

Men så äntligen! Vid Meråker ser vi älven och den ser så fin ut. Perfekt vattenföring av vad vi kan se från vägen. Vi fortsätter med älven ringlandes utefter vår vänstersida i flera kilometer innan vi till slut svänger in på gården där vi sen flera år tillbaks har vårt boende. Alla bilar sluter upp och det är en procedur att heja på alla och utdela dom där obligatoriska gliringarna som hör till.

Jag är grymt otålig. Jag vill ut efter älven snarast möjligt och bara få lägga ut min fluga i strömmen. Men först ska alla de sedvanliga ritualerna avklaras. Packning ska packas upp, rum ska fördelas (även om samma personer alltid sover i samma rum år efter år!), mat ska göras och ätas tillsammans. Missförstå mig inte. Jag gillar allt det där men just detta år är suget efter fisket några snäpp extra.

Så efter nån timmes riggande och roddande så är det äntligen dags. Spöt är riggat, linor och flugor ligger i varsin ficka i vadarjackan och vadarbyxorna är på. Vi åker ner till älven för ett första försök.

Vi blir tilldelade min favoritsträcka som förstasträcka. Kan inte bli bättre anser jag. Solen skiner och det börjar antydas om en fin sommarkväll. Jag sätter mig ner i båten som min far ska ro oss över till andra sidan med. Vattnet kluckar mot botten av den och nu håller fjärilarna i min mage på att hitta ut ur munnen på mig. Pappa knuffar till båten och kliver sen i han också. Vi är ute. Det behövs inte många årtag från hans vana roddararmar för att få in båten på den andra stranden.

Snäll och uppmärksam som min far är så ser han nog hur pass sugen jag är att få börja fiska. Gå först du säger han. Jag vill inget hellre men svarar ändå att han kan få gå först om han vill. Han skakar på huvudet och ler. Han vet. Jag tar mitt spö och börjar förväntansfullt att gå uppströms en bit. Jag tänker att nu ska jag fiska av hela sträckan. Från början till slut. Så långt jag kan.

Till en början är det ganska trångt bakom mig och mina ovana kast är långt ifrån bra. Men ju mer öppet det blir ju mer vågar jag ta ut svängarna och kasten sitter allt bättre. Jag kommer ungefär halvvägs ner på sträckan när pappa bestämmer sig för att gå i ovanför mig. Vi fiskar vidare ner längs älven några tiotal meter i total tystnad och förväntan. Jag fiskar förbi det område som brukar hålla fisk och kommer in i ett mer svalt område. Känslan av att det inte kommer att komma något hugg den här vändan börjar så smått att infinna sig. Men jag hade ju intalat mig att jag skulle fiska av varenda centimeter av den här sträckan så så får det bli.

laxfiskare i min första skagitlax i fiskereportage på fisketidning

Jims pappa väntar på hugg

Ett par kasst till och lika många steg nedströms hinner jag ta innan jag ser den. Den första laxen har visat sig! Ett problem bara. Den visade sig strax uppströms mig. Jag hade således inte en chans att fiska på den. Men pappa har ju! Jag vänder mig upp för älven och av nån anledning så har han gått upp. Han sitter och knyter på ny fluga eller nått. Jag skriker till han att nu måste han ner i älven.

- Det kommer fisk!

Jag beslutar mig för att ta upp mina grejer och låta farsgubben fiska ostört på den. Men utan nån som helst lycka. Vi varken ser eller känner nån mer fisk den repan. Det är dags för en snabb kopp kaffe innan nästa runda.

Vi sitter och pratar om våra förväntningar på den kommande veckan och hur skönt det är att vara tillbaks igen.
Så går vi tillbaks ut igen. Pappa först den här gången. Han börjar längst upp igen och fiskar sig metodiskt ner efter sträckan. När han kommit tillräckligt långt ner så kliver även jag i. Återigen så fiskar vi i tystnad i släptåg efter varandra.

Pappa fiskar sig långt ner på sträckan men när kasten inte räcker till längre och strömmen fullkomligt kastar in hans lina till stranden igen så tar han upp grejorna och vänder upp till båten igen. När han passerar mig säger jag åt honom att jag ska försöka fiska av djupfåran på andra sidan innan brytet. Nu sitter kasten riktigt bra och linan sträcker fint trotts den tunga sjuktoppen och den stora yviga flugan.

Jag fiskar mig ner och hoppas för varje kasst att nån stackars lax ska få syn på min stora svarta fluga. Men för varje kasst och varje steg jag tar så närmar jag mig det oundvikliga. Jag intalar mig själv att jag bara ska göra fem kast till. Sen får det vara bra. Första kastet blir riktigt bra. Jag landar flugan precis där jag vill ha den och den sjunker så snabb som jag vill att den ska göra. Men ingen lax vill ha flugan det här kastet heller.

Kasst nummer två blir lika bra det. Flugan landar där jag vill och jag mendar linan för att ge flugan lite extra tid till att sjunka. Strömmen är stark och tar ett rejält tag i linan. Jag mendar igen för att sakta av på farten. När väl strömmen tar tag i linan igen så känner jag det! Först som en liten knuff på flugan och sen en riktig explosion i änden av tafsen. På ren instinkt lyfter jag spöt i ett mothugg och det råder inga som helst tvivel. Jag har lyckats kroka upp min först Skagitlax!

Fighten låter inte vänta på sig. Det är utan tvekan en nystigen lax som tagit min stora fluga. Den vill ner för den fors den just kommit upp från men jag vill annat. Det finns inte så stora möjligheter att kunna landa en lax man släpper ner där. Det vet jag av erfarenhet. Nu får verkligen det nya spöt bekänna färg. Jag börjar bli lite orolig att jag valt att köra med allt för klena grejer. Men det är som om fisken mindes hur jobbigt det varit att ta sig upp för forsen. För just när den kommer ner till brytet så stannar den. Jag släpper lite på trycket och nu vänder den. Den följer sakta och beskedligt med mig upp några välbehövliga meter in på lite djupare och lugnare vatten.

Nu slår det mig. Jag tittar upp för älven för att se var farsgubben håller hus. Han måste ju ha sett att jag har fisk på? Men nej då.

Han sitter och filosoferar hundra meter upp och har inte märkt ett dugg. Jag visslar och ropar men han hör mig inte. Jag måste ha hjälp med landningen av den här för jag är osäker på om jag kommer att klara det själv. Så tar jag i från tårna när samtidigt fisken får för sig att komma som skjuten ur en kanon. Ett riktigt hopp bjuder den på. Hela fisken är blottlagd och det slår som blixtar från den när den träffas av kvällssolen. Nu hör han mig äntligen. Han kommer springandes ner för strandbrinken med videokameran i högsta hugg.

Jims första Skagitlax

Laxen bjuder på en härlig fight med allt från lite längre rusningar till att bara stå och gruffa efter botten. Jag får tillslut in den på grundvattnet och den lägger sig på sida flera gånger. Men det strida vattnet och snåriga strandkanten gör landningen till ett äventyr i sig.

Pappa får tag i stjärten på den en gång men laxen har allt för mycket kraft kvar. Den sliter sig ur hans grepp ganska lätt och sätter i väg ut i älven igen i en kaskad av vatten. Den är trött och jag lyckas få stopp på den ganska snabbt. Det finns bara en sak att göra. Jag får backa upp den. Jag tar mod till mig och börjar backa upp bland träd och buskar. Fisken kommer in på sida och när nosen slår i de först stenarna i strandkanten kastar sig farsgubben över den och kastar upp den bland snåren! Den är på land! Jag ha tagit och landat min fösta Skagitlax!

min första skagitlax är på land i fiskereportage

Den är på land.

Text & Foto: Min första Skagitlax, Jim Wennmark

Rädda Vildlaxen i Nissan

I detta fiskereportage, Rädda Vildlaxen i Nissan i Fisketidningen berättar Marcus Falheim om ett projekt.

Med sina källflöden i trakterna av Jönköping är Nissan cirka 18 mil lång till mynningen i Laholmsbukten i Halmstad, vilket gör den till en av södra Sveriges längsta åar. Nissan rinner längs ner Riksväg 26 genom det småländksa höglandet och får sin mörka färg genom avvattningen av stora myrområden på sin väg ner till mynningen.

Nissan med dess biflöden har på de senaste åren visat en dramatisk nedgång på lax. När man ser på statistiken vid elfiske i dessa vatten så har Stensbyfisket en minskning på ca 87 % vid jämförelse av 1995 och 2010. Vid Militärvadet så är minskning av lax ca 96 % vid jämförelse av 1997 och 2010. I Senneån vid ställverket så är minskningen ca 92 % vid jämförelse av 1997 och 2010. Mätningarna är gjorda mellan åren 1987 – 2010 och avser antal laxar/100 m2.

Till följd av denna dramatiska nedgång så har det startats ett projekt som heter ”Rädda vildlaxen i Nissan” på initiativ av Marcus Falheim och Pierre Dahlqvist, båda från Halmstad. Projektet går ut på att bevara och stärka den naturproducerande laxen och havsöringen i Nissan.

projekt som heter ”Rädda vildlaxen i Nissan” i fisketidningen

Marcus Falheim med en lax på 80 cm innan C&R.

För att hjälpa lax och havsöring att nå lekområdena längre upp i Nissan och dess biflöden för att reproducera sig har Marcus och Pierre börjat gå igenom de olika reglerna som finns för tillfället. De ska även ta fram en handlingsplan tillsammans med Nissan Vänner (ideell förening som jobbar för fisket i och runt Nissan i allmänhet) som kommer att innehålla:

- Biotopvård, vilket innebär rensning av lekbottnar, iläggning av grus och stenblock i ån för att förbättra möjligheten för lax och havsöring att reproducera sig.

- Vindringshinder, ge förslag på omlöp, smoltledare/fällor.

- Avelsfiske, att man fiskar efter säsongen nedanför det nedersta kraftverket för att sedan flytta upp dem förbi kraftverken och upp till lekområdena längre upp i ån.

Ovanstående förslag kommer att läggas fram på nästa möte med Nissan Vänner.

Det är tur att det finns människor som Marcus och Pierre som tillsammans med Nissan Vänner engagerar sig i frågan om att rädda vildlaxen i Nissan. Att sedan Länsstyrelsen har gett både Stena Renewable och Triventus tillstånd att bygga vindmöllor öster om Halmstad gör det inte lättare för laxen. På grund av säkerhetsskäl vid helikopterkalkning så kommer dessa vindkraftverk att försvåra kalkningen av ett stort antal våtmarker som årligen kalkas med helikopter i dessa trakter. Vilket kommer att resultera med en ökad försurning som slår ut fiskarnas yngel.

Vi kan alla hjälpa Marcus, Pierre och Nissan Vänner genom att vi också engagerar oss i deras gemensamma projekt ”Rädda vildlaxen i Nissan”. Nedan hittar du länkar till deras kamp samt kontaktuppgifter till Marcus.

Facebook »

Namninsamling »

Marcus Falheim, tel: 070-930 03 69 mejl: Marcus Falheim

Text: Rädda Vildlaxen i Nissan, Jan Johansson
Foto: Rädda Vildlaxen i Nissan, Marcus Falheim,

Fiskestilar och Klädmode vid Laxfiske

I detta fiskereportage, Fiskestilar och Klädmode vid Laxfiske i Fisketidningen får man nästan kaffet i vrångstrupen.

Vid laxfiske får man se en rad olika fiskestilar och även ett och annat klädmode som gör att man blir lite förundrande ibland när man sitter på ljugarbänken.

I Matkakoski längs Torneåälv där jag fiskar lax så får man ta upp den lax per dygn. När man fått en lax så hamnar man på ljugarbänken tills klockan slår över till ett nytt dygn, då får man fiska igen om man vill.

När det kommer till fiskestilar så finns det de som har full broms på rullen och de som inte har någon eller väldigt lite broms på rullen när de fiskar. Jag tillhör kategorin som har nästan full broms på rullen givetvis gör det att man tappar en och annan lax fast samtidigt får jag upp en och annan lax som de som har lite broms på rullen hade tappat.

En kompis till mig som heter Ronny Andersson har sin broms på rullen så lätt att det alltid blir och springa ner till Ronnysviken för att ta upp laxen. Han har till och med fått en vik uppkallad efter sig (läs ett tidigare reportage om Ronnysviken), den ligger ett flertal hundra meter nedanför värngropen där de flesta andra tar upp sin lax. En rolig sak händer alltid när Ronny ropar:

- FISK!

Då är alla väldigt snabba på att ta upp sin mobil och låtsas att den ringt eller så låtsas man göra sina naturbehov allt för att slippa springa med Ronny till Ronnysviken. Även de som redan har fått en lax och sitter på ljugarbänken och har håvjour gör det. Fast till slut så är det alltid någon som får dåligt samvete och går ner till Ronnysviken och hjälper Ronny med och håva in laxen.

Ronny med en lax på badstranden i Ronnysvik

Sen när det kommer till klädmode så trodde jag att vid laxälven fanns det inget klädmode. Men döm till min förvåning så verkar en del laxfiskare vara modemedvetna vid sitt laxfiske. Det upptäckte jag en dag när jag redan hade fått en lax och satt på ljugarbänken.

Kaffet, det höll jag på att få i vrångstrupen för där stod Ronny och fiskade och hade sina hängslen bakom häcken som det syns på bilden.

modemedvetna laxfiskare i fiskestilar och klädmode vid laxfiske i fisketidningen

Varför köpte Ronny en byxa med hängslen?

Det klädmodet med att ha sina hängslen hängande bakom häcken trodde jag var förbehållet tanter i den övre medelåldern eller småtjejer som hade så för några år sedan på sin skiddress.

Det jag alltid har ställt mig undrande till det modet är. Varför köpa en byxa med hängslen om man ändå ska ha hängslena hängande bakom häcken?

Hur som helst springandes ner till Ronnysviken med sina hängslen bakom häcken så är Ronny en duktig laxfiskare som det går att se på Laxtoppen och Lax & Öringsbilder under Foton på Fiskemagasinet.se

Text & Foto: Fiskestilar och Klädmode vid Laxfiske, Jan Johansson

Ebba visar vägen vid Premiärfisket

I detta fiskereportage, Ebba visar vägen vid premiärfisket i Fisketidningen får vi följa med Ebba och hennes familj på premiären i klubbsjön.

Jag bestämde med min äldsta dotter att vi skulle åka på premiärfiske efter regnbåge och att vi skulle smita ut tidigt så att dem andra inte vaknar. Detta tyckte hon var jätte spännande.

Vi satte kl på 04:35 så att vi hinner dit i tid då starten gick kl 06:00. Vi körde kl 05:20 hemifrån. Kanon väder och laddade var vi.

På plats ca 05:45 så var det mycket folk som hade samlats runt sjön/ Lite förmycket folk.

Starten gick och fisket var trögt. Mycket trögt. endast 2-3 fiskar landades första timmen.
Inte så konstigt kanske när 150 drag helt plötsligt börjar plaska…….

Vi var där bara ca 1,5 timmar och fikade sen åkte vi hem.

Lite avkoppling på förmiddagen sen skulle vi prova lyckan på ett annat ställe.

Jag riggade upp en jigg och kastade ut draget så att ebba kunde veva in och bara några kast senare så säger hon. ”PAPPA DET NAPPAR!! ” Tjohoo.!”. Jag tittar ner i vattnet och genast ser jag att hon fått på en stor abborre. ”Bara ta det lugnt” sa jag. Ebba kämpar.

ebba vid premiärfisket på fisketidningen

Ebba har abborren på kroken

När den kom in till kanten så kunde jag landa hennes livs första Abborre och ingen dålig sådan.
Grattis Ebba! En Abborre på ca 5hg.

ebba visar vägen vid premiärfisket med en abborre på ca 5 hg i fisketidningen

En glad Ebba med sin första borre

Efter foto fick den simma tillbaka. Yihiii sa Ebba.

Efter vi hade fiskat en stund fick vi avbryta fisket för att äta lite mat.
När vi vilat lite och ätit så provade vi fiska en stund till. Napp igen!! Denna gången en liten regnbåge som var urstark och gjorde flera rus. Ebba var jätteduktig!

ebba visar vägen vid premiärfisket med en regnbåge i fisketidningen

Ebba med en regnbåge på kroken

Tillslut kunde vi landa hennes livs första regnbåge på ca 0,8 kg . Fin matfisk. Hon vågade inte hålla denna då den var sprattligt. Tyvärr ingen bra bild på detta.

Nu ville hon fånga en Abborre igen. Så vi kastade på och bara efter ett par kast så kom det en stor Abborre och jagade betet men fastnade inte. UHhhhhhh den var nästan dubbelt så stor som den förra abborren!! Aj då sa Ebba. Men vi ger oss inte.

Några kast senare säger Ebba! ”PAPPA!! NAPP!!”. En ännu större Abborre sitter och den rusar ordentligt.
Bra tryck i den. Mamma står och pratar i telefonen jämte och när hon ser hur stor Abborren är så lägger hon på luren. för att fotografera fisken. När den kommer in till kanten så landar jag en fin romstinn Abborre till Ebba på ca 7-8 hg. Grattis Ebba!

ebba visar vägen vid premiärfisket med en romstinn abborre i fisketidningen

Ebba med borren på 7-8 hg

4,5 år gammal och har redan landat 2 Abborrar över halv kilot! Imponerande, Grattis Ebba. Efter vi tagit en drös med bilder fick även denna fina Abborre simma hem.

ebba visar vägen vid premiärfisket och abborren simmar hem i fisketidningen

Ebbas borre återfår sin frihet

Nöjda och glada kunde vi gå och fika medans småsyskonen sov middag.
Rolig tur och stolt pappa var jag nu. Detta var stort för mig.

Foto & Text: Ebba visar vägen vid premiärfisket, Daniel och Patricia,

Egentillverkad Crank fixade PB

I detta fiskereportage, Egentillverkad Crank fixade PB i Fisketidningen, får vi följa med när det sätts personligt rekord på gädda.

Jonatan Jörlås från Karlstad var ute på lite efterleksfiske med bland annat sin hemmagjorda Crank. Det är ofta ett hett område som han brukar fiska inom, området ligger en bit ut i Vänern. Det är sällan som han har åkt därifrån utan att ha fått några skapliga gäddor. Han har genom åren dragit ett flertal över metern inom just det området, vilket han även gjorde denna gång.

När Jonatan hade kommit fram till det heta området satte han på The Sounds på Spotify. Enligt Jonatan är det den oslagbara gäddmusik vilket genast visa sig och stämma, för redan efter cirka 20 minuter så hade Jonatan ett hugg.

Det visade sig vara en av de få olekta gäddor så här års, gäddan vägde runt 4 kg. Det tog inte så lång stund efter det hugget, lite närmare en grynna så såg han att ett spö på den ena sidan av båten löste ut. Jonatan funderar en stund på om det tagit i botten ifall att han kom för nära grynnan.

Fast när Jonatan tar spöet känner han att det går tunga knyckar från andra änden, vilket indikerar att han har en gädda av modell större på kroken. Gäddan håller sig på ytterkanten där den högg en lång stund och det gör sällan mindre fiskar som ju brukar glida in bakom båten ganska snart.

När gäddan väl kommit över de andra betena och ligger rakt bak så simmar hon i stället med båten fortfarande nere på botten. Det tar en bra stund innan Jonatan kan lyfta gäddan rakt upp mot båten.

När han väl ser fisken en bit ner i vattnet får han så klart lite knäskak, men allt går bra för gäddan sitter perfekt krokad. Gäddan hade verkligen varit på hugget för den hade tagit riktigt ordentligt så det blev lite bök innan hon var lös igen.

egentillverkad crank fixade PB i fisketidningen

Gäddan är äntligen på mattan för mätning och vägning

Väl på mattan får Jonatan det bekräftat vad han hade anat och hoppades på, och det var att det är ett nytt PB för gädda på längden, för hans del. Han var ensam i båten och gjorde sitt bästa för att ta bilderna och resultatet blev klart godkänt.

Det som glädje Jonatan mest av allt var att gäddan hade tagit på hans hemmagjorda Crank på 27 cm. Jonatan vet att den storleken är grym för han har tidigare fått ett par större gäddor på just den storleken vilket gör att han har en väldig tro just på den storleken.

egentillverkad crank fixade PB för gädda på 12,0 kg och 125 cm i fisketidningen

Jonatan Jörlås lyssnade på The Sounds och satte nytt PB

Jonatans egentillverkad Crank fixade PB på 12,0 kg och 125 cm tillsammans med en viss hjälp av The Sounds på Spotify.

Text & Foto: Egentillverkad Crank fixade PB, Jonatan Jörlås

Fjällorna drog västerut och fick napp

Söröya - 2009

Den 2:a veckan i Söröya – 2009

Summering av Söröya – 2009

Sommarfiske i Norge 2012

Pimpelfiske efter Röding del II

Pimpelfiske efter Röding

Min första Skagitlax

Rädda Vildlaxen i Nissan

Fiskestilar och Klädmode vid Laxfiske

Ebba visar vägen vid Premiärfisket

Egentillverkad Crank fixade PB

Fiskemagasinet.se

Fisketoppen

Fiskrecept

Foton

Månfas

Soltider

Rekommendera oss på

Gilla oss på Facebook

Prenumerera via RSS

Fiskemagasinetstips

Länkar

Fiskeväder

Den 2:a veckan i Söröya – 2009

Summering av Söröya – 2009

Fiskemagasinet.se

Fisketoppen

Fiskrecept

Foton

Månfas

Soltider

Rekommendera oss på

Gilla oss på Facebook

Prenumerera via RSS

Fiskemagasinetstips

Länkar

Fiskeväder

Ljugarbänken