Ann-Marie Stålgren skriver själv om den trevliga fiskehelgen, Fjällorna drog västerut och fick napp. I slutet av augusti 2010 drog tio kvinnor i Sundsvalls fiskeförening Fjällorna till Östjämtland för att fiske under en helg. De gästade Ann-Marie Stålgren och Lillis Fastén stuga i Hällesjö och fiskade i fiskevårdsområdet där. Det blev fångst av abborre, gädda, harr och öring, och ett fint umgänge.
Efter dryga timmens bilkörning från Sundsvall utmed väg 320, ligger det lilla samhället Hällesjö i Jämtland. Här är det inte bara vackert med sjön som breder ut sig utmed vägen genom samhället och den runda träkyrkan mitt i byn, det finns otroligt många fantastiska fiskevatten med. Det är just fisket som lockat Sundsvalls fiskeförening Fjällorna att fara dit under en helg efter att jag har berättat om mina fiskeupplevelser där vid vår stuga.
 Kvällen före den trevliga fiskehelgen. Det speciella med Fjällorna är att det bara är kvinnliga medlemmar i föreningen så den här helgen kommer det att vara många ”fruntimmer” i olika åldrar med brinnande intresse för fiske vid många av de tjärnar, sjöar och forsar som Hällesjö fiskevårdsområde erbjuder.
 Fjällorna i valet och kvalet vilken fluga de ska välja. För att få bästa informationen om fisket bjöd jag in fiskeguiden Conny Karlin som berättade med stor inlevelse om hur fiskehelgen blir bäst. Vart man fiskar efter öringen och harren i olika forsar och sjöar, vilken vass storgäddan gömmer sig och vid vilken sjö den största abborren finns. Nu var det ivriga fisketjejer som inväntade nästa dags fiske. Övernattningen sker i en jaktstuga som ligger vid en fors som med sitt forsande vaggar Fjällorna till sömn.
 Hela gänget samlat. Gruppen delades upp i två delar där tre tjejer far till Backsjön, Harsjön och Myckelhällsjön för spinnfiske och sex tjejer till strömmande vatten för att flugfiska. Den grupp jag far med är de som skall flugfiska och vid Kvarna forsen blir det napp på både öring och harr.
 Lena och Lillis väntar på hugg. Även spinnfiskarna har fiskelycka och får några fina öringar som de filear och grillar. Alla får känna fisk i linan och det känns jättekul för hur det än är så kan jag ju inte lova napp för alla.
En av tjejerna får känn på den öring som håller till i den lilla fors som finns nedanför den jaktstuga som de övernattar i. Spöet böjer sig rejält när öringen hugger på hennes fluga och hon kan se hur den kommer emot henne. Tyvärr så gör stenarna drillningen svår och precis när hon skall håva in öringen, släpper den. Men oj vilken fin öring det var! (Nu får jag chansen att kroka den när jag åker upp till stugan nästa gång.)
 Lillis vänta på att öringen ska hugga. Efter en hel dags fiske med fin fångst av öring, harr, gädda och abborre samlas alla nere intill Gransjön vid vår stuga. Där är elden i full fyr och all fisk läggs i folie och grillas. Alla är lyriska över hur otroligt vackert det är här och hur bra fisket har varit. Vilka fantastiska fiskevatten som Hällesjö erbjuder. Fiskehistorierna avlöser varandra och stämningen är gemytligt härlig. När klockan närmar sig 10 på kvällen hör vi hur regnet drar in över sjön och på några få sekunder fullkomligt vräker regnet ner. Trots att det bara är några få meter upp till altanen med tak är samtliga dyngblöta när de kommer upp. Under en halvtimmes tid kommer det 16 mm. Men inte hindrar det oss fiskare att fortsätta ha det trevligt inte. Vi satt där under taket och lyssnade till regnets smatter och såg ut över sjön där regnet dansade på vattenytan.
 En förväntansfull Carina med flugspöet. Söndag och ännu en dag med strålande fiske och livsnjutning på hög nivå. Det är mycket nöjda Fjällor som packar ihop sin fiskeutrustning och beger sig hemåt mot eftermiddagen. Den här helgen ha gett många härliga minnen att plocka fram i vinter när kylan och snön ligger tjock på isen.
Vid pennan & fotograf; Fjällorna drog västerut och fick napp; Ann-Marie Stålgren
I detta fiskereportage, Sommarfiske i Norge 2012 tar Andreas Jonsson och Simon Ekdahl i team baitbox med oss på ett fiskeäventyr.
Vi var äntligen lediga från våra jobb, jag och min vapendragare Simon Ekdahl. Äntligen skulle vi i team baitbox få en mycket välförtjänt veckas fiske i dom norska skogarna.
Jag tog tåget från Trondheim, Simon tog en fullproppad bil från Sundsvall och vi mötte upp varandra i Krokom där vår resa började och vi färdades fram längst ”fiskevägen”, ja länsväg 340 med start i Krokom & sitt slut i norska Namsos heter faktiskt så.
Efter 5 timmar i bilen korsade vi äntligen den norska gränsen och vårat fiskeäventyr kunde starta. Vi mjukstartade med några timmas friske från flytringarna innan vi somnade in som två spädbarn.
Vi vaknade upp till fantastiskt väder, åt en snabb frukost och påbörjade sedan våran vandring. En vandring i tuff fjällterräng, stekande högsommarvärme och på ryggen bar vi varsin alltför tungt packad ryggsäck. Efter 90 tuffa minuter nådde vi vårat mål ,en vacker liten älv i dom norska skogarna, så långt ifrån nattklubbar, Ullared & skrikande barn man kan komma.
 Min vapendragare Simon Ekdahl Vi tog varsin välkomstpilsner, studerade vattnet och ganska snart kunde Simon & jag konstatera att vi åkt hit minst två veckor för tidigt. Men vad ska man göra, i en sådan situation gäller det att gilla läget & nöta på, även om vi inte skulle få fisk så var vi överens om att vi hade det bättre här ute i skogen än på ett lager i Trondheim.
Vi var riktigt fiskesugen och började fiska av den milslånga älven som vi hade helt för oss själva. Det var trögt men vi lyckades lura några mindre öringar med jämna mellanrum och det var ju nog för att vi skulle kunna tillaga en bättre lunch. Fisket fortlöpte & visst fick vi fisk men det var inte direkt den storleken vi hade tänkt oss på öringarna.
 Team Baitbox Det hade nu blivit kolsvart ute och vi satt vid lägerelden, vi drack irländsk whisky, småpratade och hade varsitt bottenmete utplacerat någonstans i mörkret. Trots den ”dåliga” fiskedagen så satt vi ändå där nöjda över att vara på plats & få umgås i en fantastisk natur.
Klockan tickade på och vi skulle precis gå & lägga oss när det som en blixt från klar himmel tjuter till i mitt spö, det är ett maffigt ljud och jag hinner precis fram till spöt innan det ska till att dras ner i vattnet och försvinna för gott.
Jag gör ett mothugg så gott jag kan och känner att detta är dagens i särklass största fisk, den känns riktigt fin för att vara detta vatten.
Nu börjar oroliga tankar gå i huvudet och jag ber till gudarna att jag i alla fall ska få se fisken innan den sliter sig, och jag tror faktiskt dom hör min bön. Öringen visar sig majestätiskt när den tar sats och kastar sig upp mot himlen, mitt hjärta stannar för en stund innan jag konstaterar att den fortfarande sitter kvar på kroken.
Sakta prövar jag att trötta ut den och få den till land utan att ta alltför stora risker, men det är svårt och mörkret gör det inte lättare. Återigen hoppar den upp i luften och visar sig, det här går inte tänker jag, nu lossnar den.
Men det sitter fortfarande kvar och det blir en nervös men helt underbar kamp & tillslut lyckas jag med hjälp av Simon landa öringen som visar sig väga fina 1.5 kg. Det visar sig att en mindre öring tagit min mask utan att jag märkt något & sedan har den större öringen helt enkelt tagit den lilla, helt otroligt.
Efter vägning och fotografering får skönheten gå tillbaka, jag känner mig riktigt nöjd. Visst har jag fått fina öringar i denna älv förr men aldrig någon som varit så pass fin, jag trodde faktiskt inte att denna relativt lilla älv kunde bjuda på så fina öringar.
 En glad Andreas med en vacker öring Denna fantastisk fisk räddade verkligen hela resan & jag skulle helt klart göra om den fruktansvärda vandringen för att få återuppleva denna stund.
Efter denna fina fiskeupplevelse var det riktigt svårt att sova och vi satt uppe i timmar innan vi tillslut somnade in, nöjd & belåten.
Text & Foto: Sommarfiske i Norge 2012, Andreas Jonsson – Baitbox »
I detta fiskereportage, Lycka och Vemod i Fisketidningen tar Patrik Bergqvist från Rospiggen Fiske med oss till Gimdalen i Jämtland.
Vägen hem genom ett höstvackert Sverige skapar inte den känsla man kanske borde ha. Luften är hög och klar, sjöar och älvar lyser i klaraste blått, lövträdens alla färger slår emot oss när vi åker längs tidernas väg. Känslan infinner sig inte, egentligen borde jag vilja stanna varannan kilometer och kliva ur bilen med min kameran för att fotografera detta färgskådespel.
Men efter att ha skakat hand med vemodet i samma stund som jag stängde bildörren om mig på grusplanen utanför Kullagården, sagt hej då till hunden Wille, så låter jag det passera, som en njutning i nuet, men sen inget mer.
Mina stunder i Jämtland och flugfiskesäsongen på öring och harr är över för detta året och det som nu syns utanför bilrutan är vår ”checker flag”, vacker men inte efterlängtad, en påminnelse om vad som väntar runt nästa krök av livet.
 Höstvacker bild över bron Annat hade det låtit bara några dagar tidigare, då jag blundat för det annalkande slutet längs samma väg, fast då på väg mot någonting. Höstresan till Idsjöströmmen, en säsongsavslutning men i år också en födelsdags present från oss i fiskegänget till Blidö-Matte, en gåva han fick redan i våras och nu äntligen kunde lösa in. Vi landade i Gimdalen redan torsdagkväll och efter att ha inkvarterat oss så satte vi oss till bords med lite gott både i glas och på fat. Tidig kväll dock, då klockorna var ställda på väckning redan vid 06:30.
 Hela gänget. Fr.v Blidö-Matte, Mårtensson, Granaten, Nilsson och Fluganberg En råkall dimma mötte oss när vi strax efter klockan 08:00 klev ur bilarna vid bron. För Nilsson och Mårtensson var detta första fisket i strömmen, men för Blidö-Matte hans 20;e år. Under tiden vi drog fluglinor genom spöringarna, valde flugor så började dimman lätta en aning och efter att ha skålat in starten med en liten laphroaig så började vi sprida ut oss längs den dimmbeslöjade ån.
 Den dimmbeslöjade ån Nilsson slog följe på mig för att lära sig strömmen och kanske främst för att se var man kan vada och efter oss hade vi Granaten medans de andra spred ut sig längs kanten från vindskyddet och ner. I handen höll jag mitt nya Loop Cross S1, vilket jag kommer till lite senare, men redan i de första kasten så var jag hemma.
I takt med att solen steg allt högre så letade sig enstaka strålar ner över och sakta väckte strömmen till liv. Strömstararna sjöng sin allra vackraste sång och gjorde vår morgon ännu lite varmare. Redan efter några få kast så stod det fiskare i strömmen med böjda spön och medans jag återutsatte en vacker liten öring med kritvita fenkanter så torkade en dagslända sina vingar sittande på min jacka. En höstmorgon, precis så härlig som jag skulle vilja ha många fler av.
 En vacker liten öring med kritvita fenkanter Vi fiskade oss nedströms och på ett av åns grundare partier så blir jag och Nilsson stående och titta på en vackert skådespel. Höstfärgade harrar stod nu i mängder nedanför våra fötter och åt av det som vi med våra vadarkängor rörde upp när vi vadade oss i kastläge.
En harr i strömmande kallt höstvatten tillhör verkligen en av våra vackraste fiskar. Likt segel färgade i regnbågens alla färger, med tonvikten av djup purpur och asurblå vajade deras fenor av och an i strömmen bara någon halvmeter från våra kängor. Och med flugan sökandes över botten och efter att ha haft flera påslag så var det äntligen krokad fisk för Nilsson.
Vi blev stående och fiska längs kanten och krokade fler både mindre och skapliga harrar kring 40-45cm innan det var dags att vända åter mot vindskyddet. Minuter blir lätt till timmar när man låter vardagens alla beskymmer försvinna bort och ersättas med ett korkhandtag, en lina och en fluga, det var redan dags för lunch.
 En vacker harr återfår snart sin frihet För planeringen kring maten denna resa stod Mårtensson och Granaten. Och det kan sägas direkt, det gick allt annat än någon nöd på oss, lyssna på det här. Första dagens lunch en goulashsoppa med topping av créme fraiche, till middag stekt kalv med ostöverdragen potatisgratäng och otroligt gott rött vin, förätt en tunnbrödrullad med gravad lax och skagenröra.
Dag två och lunchen doftade gott emot mig redan någon meter från vindskyddet, ärtsoppa och punch och middag den kvällen var stekt lax i en färsk örtagårdskryddad sås med pressad potatis och även då ett väldigt gott vitt vin och till efterätt ostkaka med sylt. Grabbarna hade därmed satt pricken över det berömda i;et och det var bara för oss andra att stämma upp i ett fyrfaldigt mmmm;ande till bifall. Det blir fem harrar av fem möjliga helt enkelt.
 En klassisk plats Eftermiddagens fiske var långt mera trögt än tidigare på dagen. Försiktiga vak syntes mot den blanka strömmen och några enstaka fiskar lyckades jag till slut locka att stiga till min torrfluga. Eftermiddag gick mot kväll och Granaten och jag dröjde oss kvar en stund längre nedströms än de andra för att njuta av solens skådespel, trädens gula färg gick nu mot gyllengul mot den himmlen som nu tornade upp en mörk illa varslande ton. Några enstaka regndroppar bildade ringar på vattnet och som på beställning så krokade Granaten fisk med regnbågen som fond under drillningen.
 Drill i regnbågslandet Dag två började precis på samma sätt som dagen innan. Den låga temperaturen fick vattnet att släppa ifrån sig en lätt svepning av grå och kall dimma. Nilsson som lyckats bra morgonen innan stod nu på samma ställe med böjt spö redan innan jag klev i vattnet, och lyckades sätta ett fint pers medans jag stod bakom och fotade och filmade honom i aktion. Fast det är klart, alla fiskar han krokade kanske inte gjorde lika stort avtryck.
 Jo då, det är en harr han poserar med Mr Nilsson En liten stunds morgonsol fick vi innan de mörka molnen från kvällen innan visade sin rätta sida och nu släppte ifrån sig ett kallt stilla regn. Regnet tilltrots så var jag ändå glad att blåsten höll sig borta.
En efter en gav begav sig gänget mot vindskyddet och jag var väl den som tillslut höll ut längst innan även jag vände upp mot den väntande ärtsoppan och punchen.
Det blev en något längre lunch i vindskyddet i skydd från regnet, men så fort det avtog så spred sig fiskare längs åns stränder igen. Molnen gav sig sakta och här och var letade sig åter solens strålar ned mot åns vatten. Harrarna som knappt vågat visa sig steg nu i försiktiga vak och återigen åkte torrflugan på för att få njuta de yttersta denna sista dag av säsongen.
En del av den nätta vaken var decimeterlånga harrar som tydligen fått glupsk aptit efter regnet medans andra vak var bättre fisk och som gör en flugfiskesjäl varm i hjärtat när det skvätter till och flugan försvinner ned i djupet. I en av åns bredaste partier, precis bakom en fin nacke lyckades jag kroka inte mindre än fyra öringar inom loppet av en dryg halvtimme, tre av dem ungefär i samma storlek som den dagen innan, också dessa med vackert vita fenkanter och sylvassa tänder.
Klart för lek alltså för de små öringhanarna, den sista öringen som tog min fluga var en bättre fisk, kanske kring 7-8hg. Vilda luftsprång avlöstes av tjurande på botten innan han åter lättade från ytan, vinkade farväl och la sig med sidan ned i strömmen i ett plask. Efter att ha flyttat mig nedströms ytterligare en bit så fick jag kroka och återutsätta, vilket fick bli årets sista, en vacker harr kring dryga 35cm.
Nu fick det vara för i år, på en aningens tyngre fötter stegade jag mot land, klev upp på strömmens strand, vände mig om och lyfte på kepsen i ett stort tack. Det sved till lite och knöts sig lite i bröstkorgen faktiskt.
 Årets sista harr Fluganberg som stått längre nedströms mot båthuset till kom också han gåendes längs fiskestigen som kantades av lingonris fulla av rödmogna bär. Anande jag inte samma tunga steg som mina egna. Vi samspråkar lite om fisket, om valet av flugor för dagen och om enstaka fiskar som på detta sätt nu kommer att följa oss in i vintermörkret som fina minnen.
Efter en stunds vandring så kommer vi till bäverbäcken, där kanske sommarens, ja till och med årets upplevelse ägde rum. Det var nämnligen här, just längs denna bäck som jakten var i fullgång under vår resa efter midsommar, en jakt som slutade med att älgen flydde ut i strömmen mot oss och björnen som stannade upp en stund, tittade på oss och sedan vände tillbaka in i skogen igen.
Väl framme vid vindskyddet så biter jag av den sista flugan jag haft på och placerar den i ett träd, en ritual, en handling, må hända med en gnutta vidskepelse inblandat, men som jag gjort de senaste dryga 25 åren. Alltid likadant, jag letar sen aldrig upp dessa flugor, utan lämnar dem djupt förankrade och gömda för skogens allt levande.
Det sista jag ser av strömmen är en strömstare som landar på en sten längs broholmens strand, jag lyfter åter på kepsen och sen försvinner strömmen bakom oss. Kvällens middag har ni ju redan fått beskriven och efter en välbehövlig och skön dusch och bastu så fick vi också tillfälle att bjuda Herr Milling till bords.
Efter kaffet så blev det filmvisning utav Milling, en vacker film gjord för visning när Lidman sällskapet skall ha träff. I ruta efter ruta så blandas klassiska vatten med ansikten från förr, män som satt flugfisket på kartan i Sverige och gjort det till vad det är idag. Dessa män var de som drog med kolpennan över blankt ark och som nu Leif satt bild och färg till på ett härligt, fint och berättande sätt, ett porträtt av människor som jag tror många av oss flugfiskare idag skulle velat vara med och delat en panna kokkaffe med då det begav sig.
 Kväll i Kullagården Samtalet fortsatte in i den mörka jämtländska höstnatten, om fisken och platser, upplevelser och människor som givit oss den riktning vi har idag i våra liv och det vi tar oss för både i yrkesval och fritid.
I Kullagården är vi alla av samma sort, IT tekniker, elektriker, snickare eller känd fotograf, sprungna är vi ur ett och samma glödande intresse för, fisket, naturen, upplevelsen och viljan att kunna få tillåta sig att stanna upp i vardagen.
Kullgården eller vindskyddet intill ån, klassiska mötesplatser som jag hoppas får knyta många vänskapsband fortsatt genom åren. Sådana här platser måste vi tillsammans vara rädda om.
Och så, till sist.
Hur var det nu med mitt nyinskaffade flugspö, Loop Cross S1 #5, så här i säsongens tolvte timme? Det landade i Roslagen någon dag före avresan och premiärkasten gjordes i strömmen den där dimmiga morgonen. Men reaktionen och framför allt aktionen var allt annat än dimmig. Spöt var en njutning redan i de första kasten och tillsammans med Loop´s egen evotec 100 lina så var det en glasklar upplevelse där i dimman.
Känslan av ett spö med mjukaktion och som kan presentera flugan där du vill ha den övergår i ett spö med tryck om du vill spänna ryggen på spöt och lägga ut lite linlängd. Jag prövade med allt från tunga nymfer i storlek 10-12 ner till små torrflugor i storlek 22-24, ingenting gjorde det svårt att lägga flugan där jag ville ha den.
 Mitt nyinskaffade flugspö Och när jag sedan hade turen att både få kroka harr kring 45cm och en öring i 7-8hg klassen så fick jag också uppleva hur spöt jobbar. Jag upplevde ett spö med djup aktion, ett harmoniskt spö som sätter lagom press på fisken och som tillåter mig att jobba med spöt för att dirigera fisken dit jag vill ha den.
Vad som sen händer om det kliver på något tyngre får jag hoppas återkomma till vid ett senare tillfälle. Man kan kort och gott sammanfatta det så här, nu är det upp till mig att bli lika bra som spöt, så kanske ni förstår hur jag menar.
Det var tänkt att det skulle vara spöbyte i halvtid, Loppen skulle få vila och Winston få göra jobbet resten av tiden. Nu blev det inte så, mitt Winston fick vila och invänta nästa säsong. Två kanonspön att stoppa i ytterfacken inför nästa säsong. Återigen ett stort tack till Lunkan på Jaktia i Åre, som tipsade om spöt och också ordnade så att det blev mitt.
Text & Foto: Lycka och Vemod. Patrik Bergqvist, Rospiggen Fiske »
I detta fiskereportage, Rädda Vildlaxen i Nissan i Fisketidningen berättar Marcus Falheim om ett projekt.
Med sina källflöden i trakterna av Jönköping är Nissan cirka 18 mil lång till mynningen i Laholmsbukten i Halmstad, vilket gör den till en av södra Sveriges längsta åar. Nissan rinner längs ner Riksväg 26 genom det småländksa höglandet och får sin mörka färg genom avvattningen av stora myrområden på sin väg ner till mynningen.
Nissan med dess biflöden har på de senaste åren visat en dramatisk nedgång på lax. När man ser på statistiken vid elfiske i dessa vatten så har Stensbyfisket en minskning på ca 87 % vid jämförelse av 1995 och 2010. Vid Militärvadet så är minskning av lax ca 96 % vid jämförelse av 1997 och 2010. I Senneån vid ställverket så är minskningen ca 92 % vid jämförelse av 1997 och 2010. Mätningarna är gjorda mellan åren 1987 – 2010 och avser antal laxar/100 m2.
Till följd av denna dramatiska nedgång så har det startats ett projekt som heter ”Rädda vildlaxen i Nissan” på initiativ av Marcus Falheim och Pierre Dahlqvist, båda från Halmstad. Projektet går ut på att bevara och stärka den naturproducerande laxen och havsöringen i Nissan.
 Marcus Falheim med en lax på 80 cm innan C&R. För att hjälpa lax och havsöring att nå lekområdena längre upp i Nissan och dess biflöden för att reproducera sig har Marcus och Pierre börjat gå igenom de olika reglerna som finns för tillfället. De ska även ta fram en handlingsplan tillsammans med Nissan Vänner (ideell förening som jobbar för fisket i och runt Nissan i allmänhet) som kommer att innehålla:
- Biotopvård, vilket innebär rensning av lekbottnar, iläggning av grus och stenblock i ån för att förbättra möjligheten för lax och havsöring att reproducera sig.
- Vindringshinder, ge förslag på omlöp, smoltledare/fällor.
- Avelsfiske, att man fiskar efter säsongen nedanför det nedersta kraftverket för att sedan flytta upp dem förbi kraftverken och upp till lekområdena längre upp i ån.
Ovanstående förslag kommer att läggas fram på nästa möte med Nissan Vänner.
Det är tur att det finns människor som Marcus och Pierre som tillsammans med Nissan Vänner engagerar sig i frågan om att rädda vildlaxen i Nissan. Att sedan Länsstyrelsen har gett både Stena Renewable och Triventus tillstånd att bygga vindmöllor öster om Halmstad gör det inte lättare för laxen. På grund av säkerhetsskäl vid helikopterkalkning så kommer dessa vindkraftverk att försvåra kalkningen av ett stort antal våtmarker som årligen kalkas med helikopter i dessa trakter. Vilket kommer att resultera med en ökad försurning som slår ut fiskarnas yngel.
Vi kan alla hjälpa Marcus, Pierre och Nissan Vänner genom att vi också engagerar oss i deras gemensamma projekt ”Rädda vildlaxen i Nissan”. Nedan hittar du länkar till deras kamp samt kontaktuppgifter till Marcus.
Facebook »
Namninsamling »
Marcus Falheim, tel: 070-930 03 69 mejl: Marcus Falheim
Text: Rädda Vildlaxen i Nissan, Jan Johansson
Foto: Rädda Vildlaxen i Nissan, Marcus Falheim,
En fiskeartikel, Catch and Release i Fisketidningen där frågan om catch and release belyses från olika håll.
Catch and Release (C & R) är ett fiske där fisken tas upp för att sedan släppas tillbaka, den fångas inte för att ätas utan för att fisken ska kunna fotograferas och vägas. Att fånga fisken för att sedan släppa tillbaka den igen är ett känsligt ämne och har nästan delat upp sportfiskarna i två olika läger. De som är för och de som är emot catch and release.
 Laxen fångad på bild
Det har till och med gått så långt att vissa webbsidor har blivit hackade och personer har fått ta emot hot för att de tar reda på den fångade fisken. Alla som släpper tillbaka fisken gör det i förhoppning av att den skall överleva, i och med det kunna fångas av andra sportfiskare. C & R är ett känsligt ämne som ofta lockar till debatt, denna debatt kommer säkert att fortgå en tid framöver. Är Catch and Release en Nordamerikansk fluga?
Catch and Release obesvarade frågor
Det finns en rad frågor som är obesvarade angående catch and release. Kan vi med säkerhet veta om fisken alltid överlever? Vet vi om C & R kan ha negativa effekter på fisken? Är det olika negativa effekter på olika fiskarter? Har sportfiskaren kunskapen för att minimera de eventuella negativa effekterna vid C & R? Är C & R verkligen en bra fiskevårds metod? Är det moraliskt rätt att använda C & R? Våra forskare kommer säkerligen kunna ge oss svar på vissa av dessa frågor för C & R är ett relativt nytt fenomen och de flesta sportfiskarna har sina egna teorier och metoder.
Kan då fiskar känna smärta?
Motstånd det vet vi ju alla som fiskar att de gör men de kan inte verbalt uttrycka sin smärta. Forskaren Sneddon frågar sig om de fiskarter som människan påverkar uppfyller kriterier för smärtperception och svarar: ” för att känna av skadliga händelser, behöver ett djur äga den neurala apparatur som avkänner, bearbetar och reagerar på potentiellt smärtsamma stimuli” och hänvisar till studier gjorda på regnbågslax.
Denna studie visar att regnbågslax har liknande nervfibrer som de vi människor har och med vilka vi känner smärta med. En annan forskare vid namn Ashley menar även att fiskar uppfattar smärta och distraheras av den och att reaktionen inte är reflexartad utan är medveten.
Så vi kan nog alla enas om att fiskar känner smärta. Detta ställer stora krav på oss sportfiskare som utövar catch and release för jag kan nog prata för alla sportfiskare att vi någon gång har släppt tillbaka någon fisk som vi antingen har tyckt vara antingen för liten, stor, av fel art eller vid C & R. Vi sportfiskare måste se till att skaffa oss kunskap om hur fiskar påverkas vid olika situationer när vi utövar C & R för att mildra fiskars smärta.
Andra faktorer som påverkar
Sen finns det en rad andra faktorer som påverkar om fisken kommer att överleva eller inte vid C & R. Till exempel, vid vilken vattentemperatur man fångar fisken, hur påverkar kyla fisken, vilken fiskart man fångar, fiskens livscykel, vilken utrustning man använder sig av, var fisken är krokad, vilken typ av krok man använder, hur länge man drillar fisken och hur den blir behandlad under och vid landningen samt hur man släpper tillbaka fisken.
Ett exempel är att vid studier i Norge har man kunnat visa på att lax som catch and release under sin lekvandring vandrar medströms kort efteråt, vilket på så sätt minskar laxens möjlighet att nå sin lekplats. Det är bara en del av olika faktorer som påverkar fisken vid C & R, det finns säkert en hel del andra faktorer som spelar in. Vi får hoppas att Martin Stålhammar som forskar i ämnet » vid Lunds Universitet att han i sin doktorsavhandling kan besvara en del av alla dessa frågor som finns angående C & R.
Ett varningens finger
Medans dess så hoppas jag att vi alla sportfiskare hjälper varandra istället för att smutskasta och hota varandra när vi talar om catch and release vara eller inte vara. Man kan samtidigt höja ett varningens finger till all exponering i media av C & R för som det nu är så utövas det i stort sett hela tiden i våra olika fiskeprogram som visas i TV.
Detta gagnar inte sportfisket för det räcker med att en ledamot i Europaparlamentet försöker förankra ett förslag i det utskott som har hand om den typen av frågor så kan C & R endast var en fluga från Nordamerika som blåste över. Att släppa tillbaka fiskar som man fångat bara för nöjes skull är förbjudet i Tyskland och från september 2008 även i Schweiz, då det räknas som djurplågeri.
Text: Catch and Release, Jan Johansson
Foto: Catch and Release, Sven Hellrönn
I detta fiskereportage, Stefans Stora Elaka Laxhanne i Fisketidningen får vi följa Stefans kamp med den stora laxhannen.
Vi hade stått uppe på zon 1 och flugfiskat och vattnet gick så hårt,två luckor sprutade ut vattenmassor så att det var svårt att komma i kontakt med laxen i poolen. Vi landade några den dagen. Kristina sa att det var helt ok att åka ner och prova på zon 2.Yes tänkte jag det gör jag,fin havsöring hade tagits på sträckan och laxen har ju sett sina bättre dagar.
Jag riggade mitt 12,6 fot spö i klass #8-9 körde med en sjunk1/sjunk2 klump, jag hade någon dragning utan att öringen riktigt ville ta flugan. När jag bestämt mig för att göra den sista repan nedanför notstugan i och med att det mörkande denna höstkväll i september. Då känner jag i slutet av kastet en liten försiktig rörelse/hugg på flugan,jag reser spöet och då brakar helvetet loss.
En gigantiska lax flyger upp ur vattnet och kommer mot mig som en pansarkryssare,jag får veva in löslina för glatta livet i expressfart för att i nästa sekund bestämma sig för att rusa ifrån mig i 180, veven slår i fingrarna, jag handbromsade och det brände vill jag lova. Den enorma hanen gör lite som han vill, jag har max press under hela kampen som pågår en stund.
Jag följer laxen c:a 100 m nedströms och känner hur han skakar med huvudet då och då i alla fall så kändes det på det viset. Laxen rasar inte ifrån mig så långt i sina försök att komma loss, utan bökar/rusar på ganska kort lina under hela kampen.Väl nere på gränsen mellan zon 2 och zon 3 gör vi ett försök att landa monstret, det lyckades utan några större problem, vi handtailade laxen.
 Stefans elaka storlax återfår sin frihet Laxen var enormt stor jag måttade laxen med mitt spö innan vi återutsatte den ty flugan satt inte riktigt rätt,dock väldigt långt fram på huvudet.
Vi lossade även en flugkrok som satt i stjärtspolen på den innan den fick återgå till älven igen.
Olle Björk, Janne Lundgren och jag kunde bara konstatera att detta var en riktigt riktigt stor lax.
När jag kom hem mätte jag markeringen på mitt spö, 120-125 cm lång var laxhanen.
Det skulle ha varit roligt att se den i juni/juli när den steg upp grönskimrande över ryggen och riktigt silverblank i älven, nu såg den mer ut som en järnspis med enorm underkäke.
Hur mycket den vägde kan man bara gissa,det är ju i alla fall ointressant i detta fall i och med att jag inte riktigt fick den.
Jag stämde träff med honom nästa år i Juli, då lovade han att bjuda upp till en ny dans….
Skickar även med ett dåligt mobiltelefon-foto på monstret, det syns i alla fall hur han såg ut och så ser man Jannes hand runt stjärtspolen för att själv bilda sig en uppfattning om hur stor den var. Stefans Stora Elaka Laxhanne.
Jag ville bara delge er historien från en septemberkväll i Indalsälven.
Text & Foto: Stefans Stora Elaka Laxhanne, Stefan Evensson
I detta fiskereportage, Rickard tog en trippel i Stensån, i Fisketidningen får vi följa med Rickard och två av hans fiskekompisar på ett lyckat öringfiske.
I går hade jag tagit ledigt från jobb för att åka till Stensån och fiska havsöring och lax med två av mina kompisar Bertil och Janos. Tidig avfärd från Tyringe kl 04.45. Förutsättningarna var nästan perfekta. Högt vatten, frisk pålandsvind och en bra vattentemperatur (13,5 gr) gjorde att det steg mycket fisk i ån. Jag insåg direkt att man var tvungen att fiska djupt så jag laddade flugspöet med snabbsjunkande tafs och en nykomponerad bottletubfluga som jag senare döpte till Riviera eftersom Stensån mynnar i havet vid Riviera i Båstad. Flugan har en vinge av rävhår i färgerna gult, orange och rött. Tuben är i guld.
Vi började fiska kl 06.00 och redan efter 20 min hade jag fast fisk. Öringen gjorde bra motstånd så jag trodde att den var på uppåt 3 kg. Efter ca 10 minuters kamp där fisken rusade och hoppade flera gånger kunde Bertil håva fisken till mig.
 Rickards vackra havsöring. Vägningen visade att öringen vägde 1,9 kg. Efter 2 timmars fiske höll vi fika. Det smakade fint med kaffe och smörgås. Fikasnacket rörde sig mycket om var fisken tagit vägen. Kanske hade öringen simmat vidare uppströms. Jag lämnade mina kamrater vid mynningen och fiskade mig uppströms.
Det höga vattenståndet gjorde det omöjligt att vada vilket behövs på flera ställen om man skall kunna flugfiska. Det står mycket träd längs åkanterna som gör det jättesvårt att ens rollkasta. Jag kom upp till första svängen efter Rivierabron. Här brukar jag lyckas få fisk.
Efter 20 min flyttade jag vidare uppströms knappt 100 m. Normalt kan denna strömmen vara fin men det höga vattenståndet gjorde det omöjligt att flugfiska där. Det var bara att vandra ner till kompisarna vid mynningen.
Det hade kommit fler fiskare nu så jag satte mig ner och tog en paus. Bertil hade haft några hugg på sin fluga men Janos hade inte haft några känn på sin orange färgade Vibrax-spinnare. Efter en stund blev det platser lediga så Janos och Bertil gick ner och började fiska igen medan jag blossade färdigt på pipan. Pipan är ett måste för mig att ha med på varje fisketur annars stämmer ingenting.
Klockan var 10.15 när jag gick och ställde mig mellan mina kamrater och direkt jag kom på plats så högg det på Janos spinnare. Öringen var med i ca 10 sekunder sen släppte den. Trist för Janos som är rätt färsk som havsöring fiskare. Jag la ut min tubfluga men i första kastet märktes inget.
Nytt försök och då kom hugget. Jag blev lite överrumplad så jag missade lite i krokningen. Dess bättre hängde öringen med upp efter några rusningar. Dagens andra öring vägde 1,5 kg.
 Två vackra havsöring som Rickard fick på specialflugan. Det var 3 år sedan jag lyckades ta 2 lovliga öringar samma dag i Stensån. Ryktet spreds sig snabb och bara några minuter senare var de andra fiskarna på plats igen.
Helt plötsligt skrek Janos att han hade fisk. Jag sprang ner till honom med håven men kom för sent Han hade redan kasat upp den på stranden. På Vibrax-spinnaren satt det en öring som precis höll måttet 45 cm.
Det verkade som om det blivit en ny stigning av öring så jag skyndade mig upp och hämtade mitt spö. Gick ner och ställde mig bredvid Janos igen. I första kastet kände jag en lätt dragning i flugan . Samma sak i andra kastet. I tredje kastet så högg det ordentligt . Öringen hoppade ett par gånger men efter några minuter kom den frivilligt i håven. Den vägde 1,7 kg.
 Rickard fullbordar en trippel med denna havsöring. Rickard tog en trippel i Stensån och hans fiske slut för dagen. Man får ju bara ta tre stycken per fiskekort.
Jag kände mig mycket nöjd när vi satt i bilen på väg hem. Tre öringar på en nykomponerad fluga på en och samma dag. När jag kom hem firade jag med ett glas whisky och en cigarr. Det är en god känsla att veta att det nästan är en månad kvar på säsongen.
Fiskehälsningar/Rickard Landin
Text & Foto: Rickard tog en trippel i Stensån, Rickard Landin
I detta fiskereportage, Tjegelva Dans Smultronställe i Fisketidningen visar Dan sin färdighet med nyinköpta Canon Powershot, öringen fastnar både på hans nymf och undervattensbilder.
Den här eftermiddagen var oförglömlig nästan magisk, vi hade fiskat längs strömmen vid Tjegelvas inlopp, och sakta förflyttat oss norrut tillsammans med ett kungsörnspar, som skriade i högan sky så fort dom upptäckta vår närvaro.
 Tjegelvas inlopp När vi gått ett par timmar och fiskat av strömmen, så fick jag ett infall att ta mig upp på en nacke som jag såg en del av på långt håll.
Som synes på den ena bilden så kom jag till något av den vackraste plats jag fiskat på i mitt 54 åriga fiskarliv.
Jag började vada ut lite försiktigt men upptäckte till min förvåning att det inte var djupare än låren på mig så jag kom åt fisken som alltid vakar på andra sidan.
Det är den öringen som syns på undervattensbilden tagen med min nyinköpta Canon Powershot. Tjegelva Dans smultronställe, helt enkelt.
 Läcker bild tagen av Dan med sin Canon Powershot  Öringen har tagit på Dans nymf
Text & Foto: Tjegelva Dans Smultronställe, Dan Holmberg
I detta fiskereportage, Öringsrekord i Strömhult i Fisketidningen får vi följa med ett gäng grabbar på en av deras fiskeäventyr.
Varje vår och höst är vi ett gäng på nio grabbar som åker till småländska Strömhult för att fiska och umgås. I detta vatten fiskar man grov regnbåge. Medelvikten brukar ligga omkring 3,5-4 kg. I vattensystemet finns även en liten unik stam av vildöring och i år skulle det bli öringsrekord i Strömhult.
Vildöringen är dock hyfsad sällsynt och brukar endast låta sig luras av någon i vårt sällskap varannan eller var tredje gång vi besöker Strömhult. Vikten på denna vildöring brukar pendla mellan 1-2,5 kg, i fjol våras fick jag en öring på 3,5 kg. Vilket var sällskapets största dittills.
Under denna resa hände det overkliga, ett mirakel! Sent en kväll skulle jag visa min kusin hur man fiskar med min speciella nattfluga. Det blev en lektion som varken jag eller han kommer att glömma. Efter ett par kast får jag ett för Strömhult kraftigt men vanligt hugg. Strax därefter känner jag hur mitt myggspö i klass 3 som är tacklat med 0,20 tafs kränger ovanligt kraftigt, det nästan bågnar enda ner i handtaget och de hörs tunga och kraftiga plask utifrån mörkret.
Det är kolsvart ute, jag tänder pannlampan för att försöka se vad som händer. Fem meter från stranden får vi se en 90 cm lång varelse vältra omkring i ytan, adrelanlinet börjar pumpa och jag utbrister:
- Det är en 8 eller 10 kilos ”Jiihooo”, kusinen skrattar och jag drillar för kung och fosterland mellan buskar, grenar och hala stenar. Tankarna for i huvet…. vilken megaregnbåge, den här måste jag få upp, bara den inte sticker ut mot ön och kör sönder tafsen kring stenar som dom brukar göra.
Kampen fortsätter, fisken stångar hårt men håller sig i närområdet, märkligt.. funderar jag. Kusinen ropar till några av de andra som just rensar sina fiskar:
- Kom och kolla Tompa har krokat på ett riktigt as. Grabbarna samlas, jag tänder pannlampan och det uppstår ett jubel. Jag tänker igen…. den här fisken får jag inte tappa, mitt myggspö får jobba som aldrig förr, hoppas tafsen håller. 0,20 nu är man inte kaxig.
 Thomas Öhman visar stolt upp megaöringen som togs på klass 3 spö Till slut har jag lirkat in fisken till stranden och kan göra ett håvningsförsök. Då ser jag verkligen hur stor den är och tänker, oj vad stor den! oj oj OJ! Det är en riktig bumling!! Det första håvningsförsöket misslyckas. Jag darrar, lirkar och trixar… nu då!
Jag doppar min lilla håv för andra gången och med en snabb rörelse ligger halva fisken däri, stjärten hänger på utsidan, den får inte plats. Jag skrattar …. otroligt vilken firre!! Puhh men va skönt, jag har den i alla fall i håven.
Jag tar tag om den otroligt kraftiga stjärtpolen för att fisken inte ska kunna kränga sig ur min lillhåv och ser till min förvåning att det inte är någon jätteregnbåge.. utan en MEGAöring. OTROLIGT! Jag skrattar igen, jag har alltså fångat en osannolikt stor öring från den lilla unika stam som finns i Strömhult.
När vi varsamt väger fisken tynger den vågen till hela 6,3 kg. Fantastiskt! Vilken lycka, vilken dag, vilken fisk. Vi tar ett par bilder när jag krokat loss den så upptäcker jag ytterligare en fluga i fiskens mungipa, kroken är rostig, kanske ett par veckor gammal och det hänger 20 cm tafs kvar i den, någon har haft på den och fått linbrott. Jag släpper fisken och den simmar lugnt tillbaka i det nattsvarta småländska skogsvattnet.
Efter jag pratat med Robban, som driver Strömhult så får jag reda på att jag med denna praktfisk slagit Strömhultrekord på öring och att han själv inte visste om att det fanns öringar av denna kalliber i hans vatten. Nu vet vi alla att det faktiskt gör det hur otroligt det än låter. Någonstans i dammen simmar alltså denna vackra drömöring som skänkte mig en fiskeupplevelse som jag kommer att bära med mig resten av livet.
Text & Foto: Öringsrekord i Strömhult, Thomas Öhman
I detta fiskereportage, Joe Labero i Hovlössjön i Fisketidningen får vi följa med på trollingsfiske efter öring när isen gått.
I år gick isen tidigt i Hovlössjön, redan den 18 maj hade det öppnats sig så mycket att båten åkte i vattnet. Det är nästan så man kan tro att någon har trollat bort isen. Förväntningarna var som vanligt höga när man trollar efter storöring i Hovlössjön.
Fast det är inte Joe Labero i Hovlössjön som man ser trolla med en prince i mungipan utan det är skeppar’n Magnus Sjöberg som har sin stuga i Kolaviken.
 Skeppare Magnus Sjöberg Magnus lägger ner många timmar varje år i jakten efter storöringen, vi är några kompisar som ofta gör Magnus sällskap i den jakten. Det har tagits flera öringen i varierande storlekar från Magnus båt men den stora, just den dära storöringen har hitills lyst med sin frånvaro.
Hörsägen säger att Magnus hade den på kroken ifjol men tappade den från håven. Enligt Magnus var den så stor att den inte riktigt rymdes i håven om det är en riktig fiskehistoria eller inte vet jag ej, men vi kan enas att det var en storöring som han tappade.
Fisket denna dag är väldigt trögt, vi hade agnat med strömming och hade hoppats att det ska ge resultat fast timmar sågs glida förbi likt något isflak som fanns kvar i sjön. Fast när vi nästan hade gett upp, så hugger det plötsligt till och förväntningarna stiger, tills vi får se att det är den gröna nyansen på fisken som huggit på Magnus strömming.
 Äntligen ett hugg även om det är fel sort Det bästa med fiske är att det alltid kommer en ny fiskedag nästa dag. Så vi avslutade fisket för denna dag och åkte i land för att laga middag. Middagen var som vanligt god i Kolaviken, vi satte gladeligen i oss ett par souvas i pitabröd med en massa aioli och ett par glas med rött.
Efteråt avslutades natten med några timmars bastubad och en massa teorier varför fisket var så trögt. En teori vi enades om efter vi doppat oss i 6,8 graders vatten var att även fisken måste tycka det är kallt i vattnet.
Dagen efteråt så trollade vi i flera timmar utan att lyckas få upp någon fisk överhuvudtaget:
Jag lyckades med att tappa en lite större fisk men om det var storöring låter jag vara osagt. Fast hur som helst även om fisket var trögt så var det ännu en underbar fiskedag och dom ska man njuta av. Som det syns på bilden låg jag skönt och dvålade (vila på Kalix vis) så det kanske var lika bra att inte storöringen hugg på strömmingen och störde den friden.
 Va skönt med en dvål Det bästa av allt är att man har vetskapen att storöringen är där någonstans och blir bara större till nästa gång och att fiskedagarna tar aldrig slut. Så vi kommer göra nya försök med att lyckas få storöringen på kroken i Hovlössjön.
Text & Foto: Joe Labero i Hovlössjön, Jan Johansson
|
Fiskemagasinet.se Din interaktiva fisketidning på webben.
"för Fiskare, av Fiskare"
Fisketoppen Skicka in ditt bidrag till fisketoppen.
Det finns flera vackra fiskar i kategorierna; lax, öring & gädda.
Fiskrecept Här hittar du massor av goda recept.
Gubbröra på hårdbröd är aldrig fel.
Smaklig Spis!!
Foton Skicka in ditt bidrag så kan många ta del av din fiskelycka.
Månfas Klicka i menyraden på månfasen så hittar du även huggtabeller för aktuell månad.
Soltider Här kan du kolla solens uppgång och nedgång i Sverige, det är bara och välja ort så får du fram aktuell data.
|
Fiskemagasinetstips Här presenteras tips som är mer eller mindre kopplade till fiske.
Tips på billig och bra tubfluga hittar du på Fiskemagasinet.se
Länkar Sugen på nya fiskevatten?
Alla länkar har fungerande hemsidor.
Fiskeväder Här kan du kolla väderprognosen innan fisketuren.
Du hittar både klart.se och yr.no på samma sida.
|
